Elvaåringen börjar med tyska nästa år när han börjar 6:an. Så är det ju numera...att man börjar med det andra moderna språket i åk 6. Det måste väl vara någon idé om att barnen ska lära sig mer. Men så blir det inte. I tyska lär sig barnen bara mindre och mindre...i alla fall i min kommun. Under högstadiet händer det inte så mycket...man kommer en liten bit och sen harvar man på med ungefär samma saker under de där tre åren. Jag väntar fortfarande på att min son i 7:an ska få lära sig någon annan grammatik än presens av svaga verb och de personliga pronomina i nominativ...kanske dags för lite perfekt? personliga pronomen i ackusativ, dativ...kanske hugga tag i ackusativobjekt, dativobjekt...de där prepositionerna som styr ackusativ eller dativ? Men nä, det kommer liksom aldrig. Och på gymnasiet ser det inte särskilt mycket bättre ut...det är en sengångarvärld.
I alla fall...det kan ju vara roligt att lära sig lite tyska när man nu ska studera tyska i skolan. Jag gör så gott jag kan...det är inte så jättelätt att hinna med det som skulle behövas men jag tänker att lite är bättre än inget. Jag och 11-åringen har börjat lite grand...inte mycket men lite. Vi har gjort de första två lektionerna i den gamla realskoleboken från 50-talet. Han har lärt sig räkna till 100 och lärt sig böja sein i presens. Vi har tränat på det där genom att jag har kastat ut enkla meningar som han fått översätta..."jag är sjuk, du är trött, han är ful, vi är hungriga, ni är dumma, de är gamla..." Det börjar falla på plats och på köpet har han lärt sig en del ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar