Det är ju något särskilt med mödrar ändå! Mammor! Vi som ger liv! Vars kroppar i många många år sysslar med förberedelser för livet...oavsett om det blir mer liv eller inte. Det har vi nog glömt lite. Men så är det ju. Våra kvinnokroppar är som månen...som solen...som tidvattnet...cykliska...en livets cirkelgång. Det är fint när man tänker på det.
I tidningarna kan man läsa om Mors Dag. Det är mest ointressant trams men i Barometern står det lite mer djuplodande. Det handlar om alla de år som gått från det första firandet för 99 år sen...vad som hänt. Och mycket har hänt. För 99 år sedan handlade mors dags-firandet om att mor skulle få en ledig dag. Annars jobbade hon ju ständigt i hemmet. Det var hennes plats då. Kvinnor var inte myndiga, jo, om de var ogifta blev de myndiga vid 21 men gifta kvinnor hade sin make som förmyndare. Så skulle det vara i två år till. Kvinnor hade inte heller rösträtt. Det skulle dröja två år till här också. NÄr det gällde utbildning var det också skralt. Först 1927 fick kvinnor rätt att gå på statligt läroverk - alltså gymnasium. (Fast man kan ju undra lite hur många killar som gick på läroverk 1927 - skulle gissa att det inte var på kartan, och att det inte fanns någon större anledning - för de flesta killar. Men sånt pratar vi inte om. Förstås.) Och så var det det där med arbetet. Kvinnor hade inte mycket att välja på i förvärvsarbetsväg. Hemmet var kvinnans plats. Var man ogift fanns det lite pedagogiska samt omvårdande yrken. Och den växande industrialiseringen erbjöd vissa kvinnor möjlighet till egen försörjning. Men mycket mer var det inte förrän 1825. Då fick kvinnor ökade möjligheter att få statilg tjänst och först 1939 fick inte arbetsgivarna längre avskeda kvinnor som gifte sig eller skaffade barn.
Det är fortfarande lite si och så med jämställdheten. När det gäller löner finns det dumma skillnader. Och knappt 30 % av kvinnorna är professorer. Så det är lite dåligt. Och bara 20 % av de som sitter i börsledningarna är kvinnor. Dåligt.
Men annars, får man förmoda, är det toppen. Kvinnan har fått rätt att arbeta. Precis som en hel karl. Fast vänta nu. Hur är det nu då. Jag blir nyfiken. Vad jobbar kvinnor med? Vad är det som har blivit så mycket bättre än det där hemmajobbet som var så gräsligt hemskt?
Det är nedslående läsning.
De 20 vanligaste kvinnojobben i Sverige är:
1. Undersköterska, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende
2. Barnskötare.
3. Grundskollärare
4. Förskollärare
5. Butikssäljare, fackhandel
6. Vårdbiträden
7. Övriga kontorsassistenter och sekreterare
8. Städare
9. Personliga assistenter
10. Butikssäljare, dagligvaror
11.Vårdare, boendestödjare
12. Restaurang- och köksbiträden
13. Planerare och utredare
14. Grundutbildade sjuksköterskor
15. Ekonomiassistenter
16. Undersköterskor, vård- och specialavdelning
17. Företagssäljare
18. Kockar och kallskänkor
19. Redovisningsekonomer
20. Socialsekreterare
Ja, så ser det ut med frigörelsen. Var hamnade vi. Vi kvinnor. Ur askan i elden. För i hemmen handlar det väl om mat, städning, omsorg och ekonomi. Och det var så det blev efter frigörelsen också. Fast ute i samhället. För där lagas det mat, städas, ges omsorg till barn och gamla. Kvinnans lott. Kvinnans eviga lott. Frågan är var det smakar bäst? Var är man fri?
Men det spelar nog ingen roll. Kvinnor har det så bra så bra. Vi har högst sysselsättningsgrad i EU. Och precis som i alla andra länder får vi rösta och utbilda oss och får skaffa vilka jobb vi vill. Och vi vill tydligen ägna oss åt hemmasysslor och omsorg. Toppen. Same same fast different. Det är lite lustigt på något olustigt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar