En ny pedagogik?

Det där med egen produktion i språkundervisningen i skolan verkar vara det nya, det som liksom gäller.

Sonen i 7:an skriver i både engelska och tyska. Det är uppsatser som ska skrivas och det skrivna ska spelas in och vloggas om i engelskan. Lektion efter lektion går. I tyskan är det också uppsats. Det är extra svårt att skriva på tyska...det är ju så lite de kan av själva språket.

Orden...genus...kasus...verbböjning...tempus...adjektivböjning...pronomen...och allt ska böjas. Inte är det lätt. Men det blir väl som det blir...uppsatser med massor av fel. Fattar faktiskt inte...vad är vitsen? Varför ska man behöva skriva på ett språk som inte behärskas? Varför inte köra hårt med ord, grammatik och läxor...nöta, nöta, nöta...skapa ett språk och använda det språk man har...bygga lite mer...utöka territoriet gradvis och använda det språk man har...inte det man inte har. Inte ge sig ut i ett oändligt stort territorium utan karta utan erövra någon meter i taget...läsa kartan, fylla i detaljerna, bana väg och spåra...så småningom asfaltera och bygga motorvägar där trafiken...språket...löper lätt och smidigt.