Det sitter i väggarna!

Jag tittar på Det sitter i väggarna. Det handlar om en prästgård. Ett fint hus i fina omgivningar. Och det ska bli spännande att se vilka som har bott här. Och paret som bor där nu är också nyfikna förstås. Frun i huset säger flera gånger att...det vore så roligt att få reda på vad prästfruarna hade för roll. Inte bara få reda på saker om prästerna utan om fruarna också. Och det blir spännande också att få höra både om präster och prästfruar...särskilt om fruarna. En fru var driftig och stark...stöttade sin make som hamnat i politisk onåd...agerade som en hel karl...fast det kanske kvinnor egentligen alltid har gjort om man tänker efter. Och en prästfru var en riktig bitch...elak mot make och styvbarn och egna barn. Men hut gick hem och hon blev hårt straffad av ödet. Karma! Och jag tänker för mig själv...för jag är ju en sån där som alltid tänker för mycket, som ser mönster och spöken på ljusan dan...att det var lite lustigt att så enträget trycka på det där med kvinnorna, att det är just de som är intressanta...inte liksom hela alltet...kvinnor, män, huset, historien i största allmänhet. Och extra intressant är det att de allra flesta kvinnorna och männen som gick före är totalt ointressanta. Prästgården hade inte varit något utan dem...drängarna och pigorna...de som fick sköta hela ruljansen med kroppskrafter. Vilka var de? Var kom de ifrån? Hur blev de behandlade? Hur gamla blev de? Kom de vidare i livet...fick de egna hem och familjer? Vilka arbetsuppgifter hade de? Men det är inget vi undrar över. De är bortglömda. Både män och kvinnor.

Ett resultat i världsklass!

Jag läser i Dagens industri. Det handlar om förskolan. Och den svenska modellen. Den svenska modellen är inte svensk egentligen står det. Den där modellen vi tänker på som svensk...alltså sociala skyddsnät, hög facklig anslutning och förtroendefulla förhandlingar mellan fack och arbetsgivare...är inte särskilt svensk. Den här modellen finns i många andra länder också. MEN det finns något som är typiskt svenskt. Och det är KVINNORS HÖGA FÖRVÄRVSFREKVENS I KOMBINATION MED HÖG NATIVITET. Det är unikt svenskt. Och detta har åstadkommits genom framgångssagan FÖRSKOLAN. I svensk tappning naturligtvis. Alltså nästan "gratis". Och i kombination med höga skattenivåer och särbeskattning förstås. Och förskolan i Sverige är i VÄRLDSKLASS. Förskolan har högst förtroende av all samhällsservice, högre än grundskolan och gymnasiet och ATTRAHERAR ÖVER 95 % av alla barn. Ja, det är fantastiskt. Tänk att 95 % av alla barn bara jublar och skriker efter förskola! Från 1 års ålder. De kan inte prata men de är så attraherade av förskolan att de inte kan vänta på att komma dit! Ja, det låter ju så när DI:s journalist får säga det. För man kan ju inte skriva som det är förstås. Att den svenska förskolemodellen innebär ett tvång. Att nästan "gratis" förskola, höga skattenivåer och särbeskattning i kombination med de attityder som finns kring mammor, barn och förskola...leder till att inga mammor och pappor ens tänker tanken på att vilja ta hand om barnen själva i hemmet. Och om de skulle få för sig att tänka den tanken slår verklighetssläggan snabbt till rakt i skallen. Det går inte. Vi har inte råd. Det går inte att driva en familj på en normal lön.

I alla fall...det är inte sånt man skriver förstås. För tydligen sitter staten och kapitalet i samma båt. Staten... ja, de vill väl antagligen styra folket så att de inte får för sig något...och så måste väl pengarna rulla fram och åter så att det går att låna på BNP:n. Och kapitalet...de vädrar väl vinst. För DI:s journalist skriver att den svenska förskolan, den som drivs av det privata näringslivet alltså, är en finfin exportvara. Om man bara kunde få kvinnorna i i EU att arbeta lika mycket som kvinnorna gör i Sverige så skulle EU tillföras ett nytt Tyskland i ekonomisk kraft. Så Stefan Löfven borde omedelbart börja promota förskolan som en ny svensk exportnäring.

För det är ju det fina i den svenska modellen. Att den förslavar människor...ser till att mammor och barn blir handelsvaror. Att man kan tjäna pengar på att driva ut mammor ur hemmen och leja bort barnens fostran till den privata stordriften. De svenska kvinnorna är sedan decennier domesticerade och nu hoppas man att det snart ska gå att få bukt med kvinnorna i EU. Darra därute! Svensken kommer!

Helgen är slut...

...och nu är det måndag morgon! Ute är det grått och blött! Men fint på något sätt..tung luft, låg himmel, stilla och tyst...Helgen gick undan...inget särskilt alls hände. Maken jobbade jättelänge på fredagen. Mina planer om att laga till något gott gick i stöpet när aldrig maten kom hem (jo, maken handlade också på vägen hem från jobbet). Men det ordnade sig...tacos blev det. 

Lördagen...läxläsning...maken jobbade i vår utbyggnad nästan hela dagen. Jag gick ut med de två yngsta barnen. Vi gick inte långt...bara upp till skogen. Vi skulle plocka blåbärsris och lingonris till lite julpynt. Men det blev bara jag som plockade...och inte gjorde det mig något...för barnen lekte istället. Och det njöt jag av att se och höra. De började som krigare...tjocka grenar som bazookas, barkbitar som walkietalkies...sen gled leken över...de måste ordningsställa ett hem. Granris och mossa blev till en säng mellan två stenar. Jag pysslade med mitt...plockade mitt ris och hittade lite annat fint...mossiga grenar, kottar...och så städade jag lite i skogen. Bar undan sly som kommunen bara röjt ner och lade i en prydlig hög så att man kan leka och plocka blåbär utan att bryta benen. 

Sen var det skönt att komma hem och dricka kaffe. En sockerkaka hade jag bakat färdigt precis innan vi gick ut så den festade vi på. Bastubad på sena eftermiddagen och så matlagning tillsammans...jag och maken och ett barn...lax med kryddig topping, stekt potatis och limesås. Gott. Tv. Slut för dagen.

Söndagen var lite rörig, som söndagarna ofta är. Maken packade...han skulle på tjänsteresa. Taxin kom vid 11. Freerunning...många tider att passa men min pappa var snäll och åkte några vändor. Läxor. Fiol. Piano. Folk som kom och ville ha mat...fika i omgångar. Kvällsmat tillsammans...indisk fläskfilégryta och ris. Gott. Och så tv. Slut för dagen. 

Idag ska jag och sexåringen försöka börja lite adventsförberedelser. Plocka undan lite julpynt, ställa fram lite halvjuliga saker. Ta ner gardiner. Ta fram andra. Fundera på vad vi vill ha till helgen...saffransflätor och något mer kanske. Börja träna på att rita tomtar och julgranar och sånt...det var ju ett tag sen! Men först en kopp kaffe och lite blädder i tidningen. 

Vem får byta blöja?

Jag snubblar över en fråga från en förskollärare till en hög andra. De är bara två pedagoger i en barngrupp på 12 små barn. En är sjuk. En vikarie finns på plats. Får den byta blöja?

Svaren varierar. Nej, vikarier får absolut inte byta blöjor. Ja, om vikarien verkar vara att lita på...då går det bra. Om vikarien är känd går det bra. Om den är okänd inte. Ja, vikarien får byta blöjor. Man får lite på att cheferna bara anställer pålitligt folk som vikarier. Inte ordinarie personals sak att fundera över om vikarien är lämplig eller inte.

Någon skriver att det blir jobbigt med så många blöjbyten för en pedagog. Någon annan skriver att det inte alls är jobbigt. På hennes avdelning klarar en pedagog av att byta blöjor på 16 barn och då är det ändå tygblöjor. Någon skriver att hon får ont i handlederna av för många blöjbyten. Och någon annan svarar att hon kan skaffa en stege till skötbordet eller byta kissblöjor på barnen när de står på golvet. Någon skriver att barnen själva ska få välja vem som ska byta blöjor på dem. Och ytterligare någon ifrågasätter att det ens kan vara påfrestande att byta blöja. Det är ju en unik stund med varje barn att mötas och "samtala" på. Någon tycker att man kan byta blöja i själva barngruppen om man bara är en pedagog. Då blir barnen bredvid som en trygghet för barnet som ska få blöjan bytt.

Ja, vad ska man säga? Outgrundliga äro Herrens vägar. Eller statens då i detta fall. En process inleddes på 60-talet...varde ljus! Fröet till förskolan såsom vi känner den idag såddes. (ah, jag vet att det fanns barnträdgårdar och barnkrubbor och sånt innan dess men på 60-talet kom hursomhelst den här idén igång om att alla barn skulle in eftersom alla mammor skulle ut...vi skulle bli individer helt enkelt). Daghemmen kom till...det var syskongrupper och familjekänsla och barnen skulle göras delaktiga. Så gick tiden. Och allt var gott. Nästan. Det klagades redan på 70-talet om för stora barngrupper. Och sen kom 80-talet och fler mammor lämnade hemmen. Bara en av 10 mammor var hemmafruar på den tiden. Och dagis växte och blev större...utvecklades vidare. Och sen grep skaparen åter in. Förskola skulle det heta. Barnen skulle få sin första utbildning i förskolan. Sossarna hade länge haft som mål att förskolan skulle vara helt gratis och ingå i själva skolsystemet och nu accelererar processen i arbetet mot detta mål. Maxtaxan införs. Gratistimmar från 3 års ålder. Rätt för barn som har småsyskon att stanna kvar på dagis ett visst antal timmar. Förskolan svällde ut, bredde ut sig över landet. Och problemen växte också. För få pedagoger. För sjuka pedagoger. Svårt att få tag i vikarier. Brist på lokaler. För stora grupper. Gamla lokaler. Vabbandet. 

Skaparen av förskolan och vidmakthållarna och utvecklarna har dragit sina händer från skapelsen. Den har fått bliva en självgående organism där pedagogerna trevar och famlar efter lösningar. Hur ska det vara nu då. Vem får göra vad med barnen? Och varför? Hur gör ni? Så här måste det vara! En tycker si och en tycker så. Politikerna är tysta. De har ingen åsikt. De behöver inte ha det. Systemet är i funktion. Det rullar på oavsett. Dagis är lika naturligt som att barn föds till denna världen. Och föräldrarna? Vad tänker de? Det är deras barn. Vem vill de ska byta barnens blöja? Tycker de att det är en baggis att en pedagog, förmodligen ganska okänd för föräldrarna, byter 12...eller 16 blöjor ett antal gånger om dagen? Ingen vet. Ingen frågar. Ingen svarar. Det är som det är. Barnen har outsourcats och det är inte längre föräldrarna som ska fundera över såna saker. Det är någon annan. Och de får klura ut de lösningar de finner bäst. Så det blir nog bra. Det måste ju det.

Bits and pieces

Jag läser tidningar och tittar på tv. Läser och hör och tänker och funderar. Ibland känner jag mig som den där mattekillen i filmen Beautiful Mind han som ser en konspiration och gör allt för att nysta upp den och så visar det sig att han har vanföreställningar men ändå är jättesmart och senare får nobelpris. Jag ser ingen konspiration (eller jo, det gör jag egentligen) men jag ser saker som hör ihop. Jag fick för några veckor sedan höra från en bekant att jag gör så där...parar ihop saker, läser in sånt som passar med min världsbild, tolkar allt utifrån min egen världsbild. Ja, kanske gör jag det. Men det är svårt att låta bli...vad sägs om det här:

- Jag läser i min lokaltidning att förskolan måste få mycket mer pengar för att kunna förbättra kvaliteten. I nuläget är det i genomsnitt 19 barn per grupp och för att få ner det till 17 måste man bygga 11 nya avdelningar som tillsammans skulle kosta ungefär 23 miljoner kronor extra varje år. Och då har man alltså bara fått ner barntätheten till 17 barn..vilket är för mycket det också. Och...detta ligger långt borta...alltså kommer inte bli av...för det är för dyrt.

- Jag läser att i Malmö skriker förskolan på hjälp. Antalet barn i behov av hjälp har ökat så kraftigt att budgeten spräckts med 15 miljoner. Det kan handla om barn med koncentrationssvårigheter, försenad språkutveckling och som ofta hamnar i konflikter med andra barn. Pojkar är kraftigt överrepresenterade.

- Jag läser att medicinering med antidepressiva till ungdomar mellan 10 och 19 år har fördubblats de senaste 10 åren. En utredare på socialstyrelsen säger att detta speglar att barnen mår allt sämre.

- Jag läser att barn redan i förskoleklassen utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp...av andra skolbarn. Pojkar i de flesta fall.

- Jag läser att tjejer är bättre på att samarbeta än killar. Det visar en PISA-undersökning. Sverige ligger strax över genomsnittet jämfört med övriga länder som deltagit i testet. Det var ju bra. Men det som var märkligt var att i Sverige presterar killarna så mycket sämre än tjejerna. Så är det inte i de andra länderna. Där presterar tjejerna i och för sig bättre än killarna men här i Sverige är alltså skillnaden mellan killar och tjejer större än i andra länder. Man vet inte vad det beror på. Förmodligen har det med genusnormerna att göra. 

- Jag läser en insändare av en mamma som menar att 15 timmar på dagis för storasyskon är för lite. Föräldrar kan bli utbrända av att ta hand om två barn. Mamman kan inte bonda tillräckligt med sin nya bäbis. Det stora barnet får inte rätt stimulans. Det lilla barnet kan inte delta i aktiviteter som är riktade speciellt till bäbisar. Ja, fler timmar på dagis behövs alltså för barn till föräldralediga föräldrar.

Jag tänker att det är så mycket fel, så många fel. På så många punkter. Förskolan skulle ju vara lönsam. Det skulle vara lönsammare med stordrift än småskalighet i hemmen. Ändå räcker inte pengarna. Förskola skulle främja barnens utveckling. Ändå pratas det om att barn som uppenbarligen går i förskola har fått försenad språkutveckling. Förskolan skulle främja barnens sociala utveckling Ändå pratas det om att barn som går i förskolan kan ha svårt med sin impulskontroll. Och ändå pratas det om att barn, i alla fall killar, har svårt med samarbetet. Förskolan skulle främja barnens psykiska hälsa. Ändå pratas det om att barn (som förmodligen gått i förskola) i allt högre utsträckning måste medicineras mot depression. Förskolan skulle jobba med jämställdhet och genus ändå verkar det som om till och med barn ägnar sig åt sexuella övergrepp på andra barn. Föräldrarna verkar också ha tagit stryk. I alla fall mammorna. De känner inte längre att de klarar av att ta hand om mer än ett barn i taget. Och detta barn inte mer än cirka ett år. De tror att förskollärare har bättre förutsättningar och är bättre på det än de själva. De tror att "stora" barn bättre stimuleras tillsammans med 18 andra barn än av en mamma och en bäbis. 

Jag får det inte att stämma. Hur hänger allt ihop. Ser ingen annan sambanden? Varför säger ingen något? Finns det ingen politiker som funderar lite? Ingen grävande journalist som får någon tanke? Men, nä, ingen. Så kanske är allt tankefoster. Kanske är allt bara en serie isolerade rapporter från detta land under denna vecka. Kanske har de inget med varandra att göra. Vem vet. Jag vet i alla fall vad jag tror. 

Vinterdag!

I dag kom snön! Stora tunga vita flingor singlade ner...sen små stickande yrande flingor! Mitt emellan gick jag och sexåringen ut! Vi gick genom skogen, klättrade på stenar och kanade (inte jag) nerför branta hällar! Vi letade djurspår och  hittade rådjur, katt, hund, mus, fågel och människa! Vi hade kul! 

Sen blev det tid att dra sig mot skolan för att möta storebror! Inte för att vi behöver...han är stor nog att ta sig själv till och från skolan...men det är trevligt att möta honom och prata på vägen hem. På vägen dit kom Ns morfar gående och N blev glad...sprang honom till mötes...och så tog vi sällskap, gick upp till skolans lekpark, gungade N, mötte storebror och gick en sväng till! 

Det var skönt att komma in! Kinderna var röda och fina och kalla och humöret gott av all den friska luften! Tänk vilken lyx att kunna vara ute på dagtid,i ljuset, när man vill och särskilt tillsammans med sitt lilla barn, kunna möta sitt skolbarn, ta emot de ännu större...ha tid att prata! Varje dag är jag glad för att jag kan ha det så här! 

Dagen som gått...

...var en bra dag. Den var som vanligt. Fullspäckad med en massa viktiga meningslösheter...livet...att ta hand om familjen. Väckte barnen, gav dem frukost, väckte ett par till...upptäckte att en kände sig för dålig för att gå...vinkade hej då! Bäddade, diskade, tömde tvättmaskinen, lade i en ny, vek en tvätt framför tv:n tillsammans med hemmabarnet och det sjuka. Drack kaffe och läste tidning...retade mig på en del. Funderade. Städade övervåningen. 

Och så lite skola...matte med sexåringen. Vi jobbar i 1:ans mattebok...en ny sak och i den har vi hunnit till siffran 11. Men där stannade vi. Boken är inte riktigt bra. Det är för lite av allt och för rörigt. Det går inte riktigt in som det ska. Den gamla, från 50-talet kom fram...hoppade över det enklaste och började på siffran 6. Nu är vi på 9. Det går bra. Det är mycket av allt och ordningen är sådan att mönster skapas i hjärnan...det logiska tänkandet aktiveras. Det är bra.

Lite eget pyssel blev det också...N gillar att para i hop siffror så det gör vi ibland. Jag ritar hus med fönster med två rutor eller något annat...som här...nyckelpigor! 

Och så läsning. Vi har kommit halvvägs i den gamla Nu ska vi läsa. Det går bra. Men det är ansträngande och det är lätt att tappa motivationen när det tar för lång tid att stava sig igenom en text. Så vi hoppade tillbaka en bit i boken. Och då går det lätt. Det går flytande och det är roligt! Det är kul att höra sig själv läsa fram en hel mening utan att ta paus! Och det allra roligaste är när jag tar tid! Och så slår vi vad! Klarar du det på under 1,30? Då får du...och så hittar vi på något roligt...gå skottkärra efteråt eller nåt! Och jag ser förstås till att N vinner vadet...jag vet ju ungefär hur lång tid det brukar ta och så lägger jag på lite extra! 

Sen blev det lunch! Jag hade potatissallad kvar sen i söndags och så bad jag maken köpa hem korv på vägen hem från jobbet...chorizo kom han hem med...riktigt goda, köttrika korvar! 

Lite kaffe och tidningar på det. Den sjuka 13-åringen kände sig bättre och hade lust för lite engelska. Vi gick igenom framtid. Och så repeterade vi modala hjälpverb i tyskan och översatte några meningar. Jag förhörde på alla småord (nu, redan, bara, men...) och de flesta satt nu. I skolan händer det inte mycket i tyskan. De har hittills bara lärt sig böja svaga verb i presens. Annars är det torka på grammatikfronten. Och när det gäller ordkunskapen också tyvärr. 

Ute sken solen så fint! Snön som kom i går låg kvar och gnistrade! Klart vi måste ut! En timme hade vi på oss innan 11-åringen skulle sluta skolan och vi hann upp i skogen med pulkan. Inte mycket snö var det i backen men det gick så bra att kana nerför ändå! Och sen byggde vi koja och städade undan en del sly som kommunen röjt och inte tagit bort och som man nästan bryter benen på när man ska gå till pulkabacken. De fick hamna i en prydlig hög vid sidan av stigen istället. Och så skulle vi kolla in några favoritställen tyckte N. Ett par jättestenar och en klätterbräda som någon hade burit bort men som vi bar tillbaka till dess rätta ställe! 

Hem igen lagom till M kom cyklande! Lite prat med honom och sen fika. Och så lite vila och sen på läxorna. M låg efter lite i historien sen han var sjuk sist och vi hade några frågor att svara på om Sten Sturarna och Kristian II och Stockholms blodbad...Det var kul! Och sen har han stort prov i NO på fredag. Prat om pollinering, Sveriges naturtyper, öken och regnskog och blommans delar och fotosyntesen och näringskedjor och nedbrytare och...ja, väldigt mycket. Men vi får ta lite i taget och hoppas på att det mesta faller på plats.

Sen kom äldste sonen farande från universitetet och han fick sig en kopp kaffe och så pratade vi lite om ditt och datt. Och sen droppade gymnasiekillarna in. Mer kaffe och fil och mackor och lite snack...men de var trötta och stack upp på sina rum rätt kvickt. Och sen kom en av dem ner och ville ha hjälp med korrekturläsning av en engelskuppsats om rasism. Och sen kom nästa ner igen och berättade att han skulle ha matteprov nästa vecka och sen drog han till gymmet. 

Och så var det dags att öva fiol en stund! Vi spelade några tvåstämmiga låtar vi övat på ett tag och det började låta rätt bra! 

Matlagning nästa! Inte mycket mat hemma men jag hade hittat några bitar lax i frysen när jag försökte hitta på något tidigare under dagen. Och en färsk fänkål fanns, morötter, purjo, saffran, grädde...Ja, det blev en fisksoppa! Och jag hann sätta en deg till vridna baguetter också! En delikat måndagsmiddag blev det till slut! 

Sista tvätten in i tumlaren! Och sen tittade vi på Vår tid är nu...jag, maken och de tre yngsta barnen! Inte det avsnitt som gick idag för det blir lite för sent....men förra veckans inspelade! Och sen hann jag med ett par korta sagor för de två yngsta. Nyheterna med maken och te i soffan! Sonen med uppsatsen kom ner igen och hade skrivit slutet på uppsatsen...fick kolla igenom det också! Det såg bra ut...bara något litet småfel som jag rättade till. Och så tvätten i tumlaren...det var visst torr...vika den då! God natt till maken...titta in till de äldsta barnen...säga några ord och så god natt...släck snart! Ner igen... kanske borde jag börja fundera på julkort, fotoalmanacka till nästa år, fotoböcker från semestern till barnen i julklapp...sortera lite foton, lägga i mappar, kolla in de olika fotosidorna...En liten bit hann jag...får fortsätta i morgon!

Det var den dagen! En bra dag! 

Vad var det jag sa? och en del annat.

Ja, det var ju det där med förskoleklassen...att den nu ska bli obligatorisk. Att man nu äntligen ska få in de där bångstyriga 2 procenten...de som slinker undan. Jag skrev ju om att förmodligen kommer gränserna förskjutas...nu när förberedelsen inför skolan är borta i och med att förskoleklassen ÄR skola, på riktigt så måste det väl antagligen snart till en ny förberedelse. Och vad var det jag sa? Redan dagen efter beslutet tillkännagjordes poppade det första förslaget om en ny förberedelseinstans upp. 

En gruppledare för Liberalerna i Nyköping har lagt en motion som är ett steg mot att fler barn skall kunna delta i en pedagogisk verksamhet från när barnen är 3 år. För det är ju bara 95 % av alla barn i Sverige som inte gör det. Och de där 5 %...ja, de sticker i ögat förstås. Alla måste med. Den liberala kvinnan skriver att barnen ska kallas till den allmänna förskolan inför höstterminen det år barnet fyller 3 år. Det skall bli lättare att säga ja än att säga nej. Och de föräldrar som har barn som inte deltar i förskoleverksamheten ska uppmuntras att ge sina barn den fantastiska möjlighet Sverige erbjuder med 525 timmars avgiftsfri förskola.

Varför vill Liberalerna så gärna få in de där överblivna 5 % då? Jo, vinsterna är så stora. God pedagogik redan från 3 års ålder är så viktig. Barnen i förskolan har redan idag lärt sig grunderna i läsning och skrivning i den fantastiska förskolan och det har man nytta av i förskoleklassen. Och då blir det ju förstås synd om de där 5 % som inte har fått den här fina grunden. Och inte nog med det...det är ju den sociala träningen. Barnen i förskolan lär sig att lösa konflikter och att vänta på sin tur. Och det vet ju alla att man har nytta av i den riktiga skolan.

Och det finns ju ännu fler anledningar till att inte ett enda barn får undkomma förskolenätet. Förskolan ger ju god träning i språk och uttrycksförmåga. Den liberala kvinnan säger här emot sig själv och påstår att barnen idag lär sig läsa allt senare och att grunden till barns senare läsvanor läggs redan innan de börjar skolan. Och det är ju lite konstigt i och med att 95 % av barnen går i förskola och att de där, som hon tidigare påstått, lägger grunden till läsning och skrivning. Men skit samma...det är som det är...förskolan är alltid bäst...hur det än är. Barnen klarar grundskolan bättre om de gått i förskola. För det vet ju alla...att nu när hela 95% går i förskola så har ju barnen blivit jättemycket bättre i skolan. Eller not. Förstås. Men det är väl de där 5 % som ställer till det. De är så enormt underutvecklade att de kan dra ner den fina barnstammen i dyngan. Och då förstår väl alla att så kan det inte få gå till. De där 5 % MÅSTE in i förskolan. Bums.

SÅ kommer det där vanliga dravlet om PISA. Det slogs upp någon gång för något år sedan och sen har det hängt med. Att barn som gått i förskola fick bättre poäng på PISA-testerna än de som inte gått. Vilka barn de jämfört med är oklar. För det finns ju knappt några barn i Sverige som inte gått i förskola. Men man har väl skramlat fram kanske. Det är i alla fall så att ju mer barnen går i förskola desto bättre blir de i PISA-testerna. Någon kan ju kanske tänka att det är lite lustigt att det gått sämre i PISA-testerna samtidigt som allt fler barn går allt längre tid i förskolan. Men äh, petitesser.

Och så var det det där med förberedelsen. Det blir ju så dumt om barnen inte ligger på samma nivå redan från första skoldagen. Och detta blir ju mycket viktigare nu när förskoleklassen är obligatorisk.

För kommunen blir det nästan ingen kostnadsökning att ordna det här. Det är ju så få barn som inte går redan så...Men vinsterna blir enorma. Det blir mycket lättare för lärarna att anpassa undervisningen till en mer kunskapsmässigt homogen grupp i förskoleklass och då, och först då, kan barnen utvecklas till sin fulla potential. Och så blir barnen mer socialt sammanhållna.

Om föräldrarna aktivt får välja så får de träna på att välja inför skolan. Och det är ju bra förstås. Att föräldrarna får träna lite på att välja. Så de kan det senare. Och inte att förglömma. Om alla barn kallas (kanske blir detta ännu mer effektfullt om man tvingar alla barn? men det kanske kommer lite senare tänker jag) till förskolan så stärker man förskolepersonalens roll som pedagoger.

Så det här förslaget kommer att ge många möjligheter för familjer och en bra chans för barnen att få samma språngbräda i livet som alla andra barn! "Sverige måste börja med ett helhetstänk med inriktning på preventiva insatser, din bakgrund ska aldrig avgöra din framtid!" Eller om man översätter...Sverige måste tvinga sina medborgare mer och se till att ingen slinker mellan maskorna. Vi gillar inte olika. Vi vill att alla ska göra samma.

Så...vad var det jag sa? Steg för steg...framåt. Mot målet. En hel befolkning sysselsatta, i verksamhet. Från 3 års ålder, 2, 1...Kanske kan man göra mer. Det talas om att amning inte är så bra som det sagts. Om att bäbisar tycker om att umgås med andra bäbisar. Är det bara tillfälligheter? Eller finns en övergripande plan? Vi får se. Vi får se hur det går. Folkstammen kanske inte utvecklas så bra av tvångsfostran, av en moderlös barndom...av en föräldralös ungdom.

Jag tänker på min släktforskning. Av någon anledning poppar den upp vid alla möjliga tillfällen. Det började med att jag kände att jag inte vill vara med längre. Att jag inte vill bo här mer. Att hela vår kultur står mig upp i halsen. Sen vindlade sig tankarna vidare...ut på landet...och ner i historien...till torparna i min släkt...led på led av torpare...och det jag läst om torperiverksamheten. Den började utvecklas på 1600-talet och höjdpunkten var runt 1860. Då fanns 100 000 torp i Sverige. Men på 1940-talet avvecklades alltsammans. Det blev olagligt att byta arbete mot mark och boplats. Pengar måste involveras. Och torperiverksamheten dog ut. Mer än 200 år till höjdpunkten och sen bara 80 år till fallet. Långsam start och snabbt fall. Och jag tänker att kanske finns det hopp. Kanske är fallet närmre än jag tror. Kommer det bara igång går det undan. Kanske. Om parallellen håller. Jag hoppas det.

Koka grodor

Nu är det bestämt! Det som man länge pratat om! Förskoleklassen blir obligatorisk! Skolplikten skall nu gälla i 10 år istället för i 9. Och Fridolin är glad! Nu ska alla 6-åringar få börja arbetet med att lära sig läsa, skriva och räkna. Och inte nog med det...alla som kommer från förskolan kommer nu att få en bra brygga på vägen in i grundskolan. För nu ska minsann inte bara 98 % av alla 6-åringar få den här chansen. Nu ska även de där 2 udda % få vara med. Alla ska med helt enkelt!

Alliansen tycker inte att det här är bra. De vill för all del också ha en 10-åring grundskola och att barnen ska börja när de är 6 år (eller 5 då om barnen är födda under andra halvan av året) men de vill att första klassen ska vara 1:an och inte någon löjlig förskoleklass. Och det tycker Fridolin i sin tur är dumt. Han säger att han inte för sitt liv kan förstå varför man i en tid av lärarbrist skulle göra AKADEMISKT UTBILDADE EXPERTER PÅ SMÅ BARNS LÄRANDE obehöriga att jobba med 6-åringar. Men det är klart..så måste han väl säga. Det finns ju inte lärare att få tag på till alla dessa förskoleklasser. Och hur skulle det bli med innehållet för den delen? Då skulle man ju få utöka kunskapsmålen. För normalt sett borde man väl hinna med mer på 10 år än på 9? Fast inte i Sverige förstås. Det är liksom inte mängden kunskap som räknas...det är tiden. Det gäller att fylla ut tiden. Med nåt. Strunt samma vad.

Så ingenting kommer att ändras. Förskoleklassens verksamhet ska ha samma syfte och innehåll som idag men lärarna kommer att kunna jobba mer långsiktigt och medvetet med att utveckla barnens kunskaper. För det tar ju tid att lära sig saker och ting. Klarar barnen inte av att lära sig det de ska på 9 år så funkar ju 10 förstås bättre. Och för att kunna arbeta långsiktigt och medvetet...ja då krävs det ett obligatorium. Fast allt ska vara på lek förstås. För det är ju små barn. Och då är det ju jätteviktigt att alla får vara med. Inga barn får slinka mellan maskorna. Inte en enda liten promille. Alla måste leka. För Fridolin och co vet att det är bra. Barn måste leka under överinseende av akademiskt utbildade experter.

Så nu har lek gjorts obligatoriskt. För så kan det gå till i Dagisland. Och ingen säger ett ord om det. Ingen säger ett ord om att det är märkligt att göra lek obligatoriskt. Nä. För alla vet att det är normalt. Det har blivit normalt att det onormala är normalt. Ingen funderar över vad detta varslar om. Ingen funderar över det faktum att om en lek kan göras obligatorisk kanske en annan lek också kan det. Ingen funderar över det faktum att bryggan mellan dagis och skolan nu har liksom bakats in i själva skolan och att bryggan just mellan dagis och skola egentligen är borta. Kanske behövs det en ny brygga snart? En mellan sista året på förskolan och första i skolan? Kanske måste detta året också bli obligatoriskt. För det är ju några procent av barnen i Sverige som inte leker under överinseende av akademiskt utbildade experter under sitt femte levnadsår. Eller fjärde. Och så vidare. För det går nog vidare.

Det är väl så här man gör när man kokar en groda. Sakta, sakta skruvar man upp temperaturen. Lite i taget. Allmän förskola. Gratis vissa timmar. Rätt för syskon att gå i förskola. Rätt till heltid på dagis oavsett vad föräldrarna har för sig. Elevens val i skolan för att fylla ut. IUP i skolan för att fylla ut. Lite, lite längre skoldagar...10 minuter ena året och 10 andra...och vips går barnen plötsligt till framemot 15 på dagen fastän att de bara är 10-11 år gamla. Prat om rätt till heltid för särskilt kvinnor. Högre pensionsålder. Knaperi knaperi knus...vem knaprar på mitt hus? Det är staten. Som knaprar och knaprar och någon gång kommer vi nog fram till den slutgiltiga lösningen. Heldagssysselsättning för hela det svenska humankapitalet. Och då blir allt bra.

Snö!

Idag kom den första snön och lyckan var stor! Sexåringen blev så glad, så glad och ville till pulkabacken på direkten! Det blev ju inte så...inte ännu...men det räckte gott att bara kunna dra på sig overallen och ut på tomten och känna på snön...och bli ännu mer glatt överraskad över att det var kramsnö! Ingen snöfästning blev det som han tänkte först...men en snögubbe gick också bra! Jag hade inte tid att vara ute något särskilt men det gjorde inget det heller...han hade kul i sitt eget sällskap och grejade länge därute i snön! Rosig och glad kom han in och fick sitt mellanmål lite efter alla andra som inte hade tid att vänta på att snögubben skulle bli färdig! 

¨

Den där jämställdheten!

För några dagar sedan pratade de om Tyskland och jämställdheten på radion. Två kvinnor fick vara med och prata - Lotta Lundgren, svensk författare bosatt i Berlin, och Vibeke någonting, skandinavist som startat en tysk avdelning av den svenska stiftelsen AllBright.

Det började med lite prat om Merkel. Paradoxen Merkel...att i landet där män dominerar på alla viktiga poster så finns en kvinnlig statsminister.

Skandinavisten berättar att Tyskland ligger decennier efter när det gäller jämställdhet. Och det beror på att kriget kom emellan. På 30-talet startade vår jämställdhetsdiskussion men då var ju Tyskland upptaget av nazism och annat. Nazismen innehöll dessutom en manlighetskult likväl som en moderskult och detta har skapat stereotyper som fortfarande sitter i. I forna DDR blev det annorlunda. Där blev det självklart att mammor förvärvsarbetade och lämnade ungarna till dagis. Men i Västtyskland stannade mammorna hemma. För några år sedan infördes dock rätt till barnomsorg för barn från 1 år. Fast fortfarande finns det för få dagisplatser i västra delen av Tyskland. Något som inte är fallet i forna DDR. Där finns det gott om dagisplatser. Men det är på g i alla fall...det blir gradvis bättre i västra delen. Fast fortfarande är normen att mannen jobbar heltid och kvinnan är hemma eller jobbar lite. Hälften av alla kvinnor som jobbar jobbar deltid...och då mindre än 20 timmar i veckan. Ja, det är lustigt...nazism vill ju ingen ha. Och manlighetskult och moderskult...äh, det kan vi klara oss utan. Men ändå tycker jag att det är märkligt hur begreppen rörs ihop. Skandinavisten verkar mena att det där med att ta hand om barn, om man är mamma, på något sätt hör i hop med nazismen, är osunt, fel. Och hon menar absolut att det var bättre i DDR, en diktatur, precis som Hitlertyskland. I DDR fick inte mammorna välja hur de ville göra, lika lite, eller ännu mindre antagligen, än en mamma i Västtyskland...det var bara att lämna in ungen på dagiset. Och när man blir tvungen till något så uppstår en norm. Det är bara en annan norm. Varför är lämnabortnormen bättre än tahandombarnnormen? Skandinavisten förutsätter att det är bättre att arbeta mer än mindre. Hon förutsätter att deltid är dåligt för mammor...men hon talar inte om varför. Jag tänker....hur lurad kan man bli? Hur kan man på fullt allvar påstå att det är bättre att förvärvsarbeta fler timmar än färre? Och så glömmer hon bort en sak till...hon glömmer att berätta att i Tyskland är grundavdraget 80 000 istället för knappt 19 000 som i Sverige. Det gör att det kan vara lönsamt att ta ett deltidsjobb och lägga sig på en lägre lönenivå och behålla alla eller nästan alla pengar! Särskilt som de i Tyskland har frivillig särbeskattning. Men sånt är inte intressant att berätta. För då kan folk börja tänka. Och det vill man inte när agendan är att vilja bestämma över folk.

Ja, och så intervjuar man en kvinnlig hög chef. Hon har blivit ifrågasatt och hennes make ännu mer eftersom han är hemmaman och tar hand om de fem barnen. Hon berättar att det finns en traditionell syn på moderskap i Tyskland. Mammor förväntas ta hand om barnen och tänka på dem hela tiden. Män antas inte kunna ta om hand om sina egna barn. Det är vanligt att stanna hemma i 3 år med varje barn...även om man har hög utbildning. Och om man då skaffar två barn..ja, katastrof...man blir hemma i hela sex år och då är det svårt att ta sig tillbaka på arbetsmarknaden. Jag tänker att den där kvinnliga chefen ändå är lyckligt lottad. Trots att hon och hennes make blir ifrågasatta. De kan i alla fall välja att en förälder kan ta hand om de fem barnen i hemmet. Det kan man inte göra i Sverige. I Sverige blir inte mammor skammade om de lämnar bort sina barn eller gör karriär. Men i Sverige kan inte en pappa bli hemmapappa om kvinnans lön inte är väldigt hög. En fembarnsfamilj förväntas klara av att ha två förvärvsarbetande föräldrar och lämna in ungarna på dagis och låta hemmet sköta sig självt på något mirakulöst sätt.

Lotta Lundgren berättar om vad som lägger hinder i vägen. Hon skulle önska att hon fick fem minuter med Merkel. Då skulle hon omedelbart berätta för henne om vad som gjort Sverige till en sådan succé! Sambeskattning måste bort och studielån måste in. Dessa två enkla åtgärder skulle göra att människorna i Tyskland blev mer individer. Och detta skulle innebära en större frihet på sikt. Lotta Lundgren glömmer bort en sak. Hon glömmer bort att i Tyskland har man frivillig särbeskattning. Det betyder att en mamma visst kan förvärvsarbeta om hon vill. Man har också skatt efter försörjningsbörda vilket gör att familjen kan välja hur de vill ha det...ha en förälder hemma eller köpa dagisplats. Det kan inte vi i Sverige. Här får vi foga oss. Vi blir individuellt beskattade, precis som Lotta tycker är rätt, och det gör oss till slavar, mindre fria, inte mer, och omöjliggör för en familj att försörja sig på en lön. Det Lotta vill, det är att tvinga mammor att ta skeden i vacker hand genom att styra med ekonomi. Men det säger hon inte. Hon låtsas att tvång är frihet.

Men Vibeke berättar att minsta möjliga enhet i Tyskland är familjen. Den skyddas av staten. Man är finansiellt ansvarig för barnen och för familjen och för sina föräldrar. Man är skyldig att bry sig om barn och föräldrar. Och den lotten faller på kvinnorna. Föräldrar är skyldiga att försörja sina barn tills de har en yrkesutbildning. Och därför är sambeskattningen en helig ko som vissa knystar om men ingen vågar röra. Tja, det låter väl bra va! Att familjen är den minsta enheten. Vi lever ju i familjer. Familjen är samhällets fundament. Utan familjer...ingen framtid. Och tänk att leva i ett land där staten skyddar familjen. Vilken dröm! Men inte i en skandinavists ögon. Inte i en feminists ögon. För de som vill göra karriär...de vill att alla ska vara som de. Jag antar att det är avundsjukan som spökar. Om vi offrar våra barn och vårt moderskap kan vi inte stå ut med att andra får njuta av barn och familj och hem och den tid man har tillsammans. Då blir det orättvist. Och i diktaturer är det viktigt att alla gör lika. Förtryck kan man mycket väl stå ut med...om alla gör lika.
.

Helgen är här....

...och det är skönt! Ute är det grått och blött! Det här har varit en annorlunda vecka...förra veckan fick jag för mig att kolla upp någon gammal släkting och ja, det ena ledde till det andra...och så slutade det med att jag tog en tvåveckorsgratisperiod på MyHeritage! Så den här veckan har jag suttit alldeles för mycket och rotat i gamla inscannade husförhörsprotokoll och födelsenotiser...Det har varit spännande! Underbart spännande och jag har sökt mig tillbaka så långt jag kunnat på mammas och pappas sida...följt trådarna tillbaka i tiden...dubbel- och trippelkollat namn och årtal och letat gamla dokument för att se att allt stämmer...tappat tråden...börjat om...inte kunnat gå vidare med några jag varit nyfiken på! Så den här veckan har jag inte varit här hemma så mycket...jag har varit ute på en lång tur i historien och hamnat lite överallt! Jag har varit i Värmland, Småland, Närke och Dalarna...det är min släkts landskap! Ett par turer till Stockholm har det blivit...några glimtar av några som for iväg till Amerika...några kom tillbaka! Äktenskap och barnafödslar...barn som dog i sina yngsta år och några som blev uppemot 100 år! En lång tråd med smeder i generationer...det slutar med franska namn...vi har alltid pratat om att vi har valloner men i en helt annan gren av släkten och så verkar det alltså vara sant men på ett helt annat sätt! Torpare i mängder men också hemmansägare och bönder! En professor...kvinnor som gifte upp sig i storstäderna...journalistfruar, lärarfruar...Soldater i en lång rad...fem generationer i rad...Det är bara namn på papper och siffror och noteringar....men för mig har det blivit liv i det...de yngsta har jag träffat, deras föräldrar har varit närvarande genom berättelser och fotografier...nu fick alla de som kom innan lite mer liv! Det känns fantastiskt. Två skrivböcker har jag fyllt med allt jag letat fram..en för mammas sida och en för pappas. Många tankar har jag fått...reflektioner om mig själv och vad jag bär med mig.

Känslan att hitta det namn man letar efter....häftigt! När man letat länge och inte hittat något och så plötsligt...står namnet där! Föräldrarnas namn avslöjas...kanske ett ortnamn, ett yrke! Och så tanken på att när detta namn man hittat skrevs ner...var denna person, någon just jag på något sätt hör ihop med...ett litet, litet barn...de där föräldrarna som nu är mer än hundra år gamla var unga och hade just fått en liten bäbis att ta hand om. Det känns liksom stort och underbart. 

Söndag kväll...

...och höstlovet är slut! Det var ett bra lov på det hela taget! Vi hann med lite allt möjligt...

En massa rullskridskoåkning

En storhandling...där vi förundrade oss över att halloweenprylarna samsades med julgrejerna! 

En tur till närmsta storstad...shopping...vinterkläder, vantar, mössor...mat på thaibuffé (som vi brukar för alla tycker att det är så gott)...IKEA...

Hushållsarbete...för det slipper man ju aldrig undan...men barnen hjälpte till med lite allt möjligt...städning, plockning...och en del matlagning! Här steker de två yngsta plättar och idag slapp jag all matlagning! Äldste sonen fixade en morotskaka till fikat (supergod) och lagade dessutom kvällsmaten...en jättegod red currykycklinggryta! Det gjorde mig riktigt glad! 

En tur till biblioteket! Där hittade barnen en hel del roligt...en bok om hur man ritar zombies, en bok om anatomi, en om djur...och jag letade efter Kazuo Ishiguros Begravd jätte...men den var utlånad. Så det fick bli hans Nocturner i stället!

En tur ut i skogen för att ta lite granris (från avverkade träd) och fika och promenad!

Det var härligt att vara ute i höstluften! Det var vackert redan från början men när skymningen sänkte sig bjöd naturen på en fin föreställning...ljuset ändrades för varje minut...rosa, rött, lila, silver...

En tur till kyrkogårdarna där de som gått före vilar på fredagen tillsammans med mormor och morfar...

Och en tur till på lördagskvällen när maken var hemma...för att tända ljus på hans pappas, barnens farfars, grav. Det var vackert när det var helt mörkt...alla dessa ljus i svarta natten...

Och så hann vi med en massa annat också...sova, vila, spela tv-spel, titta på massa bra på tv, prata, spela kort, rita, läsa, släktforska...Men nu är det slut på lovet för denna gång och i morgon börjar vardagen igen! Jag skrattar lite åt hur det är när man jobbar hemma...hur allt blir liksom tvärtom...för mig blir det lite mer lov när lovet är slut...alltså inte att det blir roligare men mindre att göra! Och det här lovet har min make haft det extra mycket på jobbet med både långa dagar och flera kvällsaktiviteter vilket gör att jag går miste om en del hjälp på kvällarna! Och så har jag prioriterat utflykter, promenader, tv tillsammans med barnen och sånt...och det har bromsat upp hemmets skötsel lite...tvätten har växt till sig och golven måste skuras...I morgon lagar jag bara mat till mig och minstingen till lunchen istället för till hela...Lite trött är jag efter lovet...men ändå väldigt glad! Vi har haft fina dagar och bara tanken på att jag har kunnat vara ledig och hemma med barnen istället för att gå till ett jobb och låtit dem vara ensamma hemma eller på fritids känns bra! Och så tänker jag på hur trött jag hade varit om jag hade haft ett jobb att sköta samtidigt som jag har allt det här andra med barnen och hemmet! Hur hade jag fixat det? Det vågar jag knappt tänka på!