Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 25 december 2013

Julafton!

Julafton har kommit och gått! En mysig dag med släktsamvaro. Kafferep, Kalle Anka, pianospel, julklappsutdelning och julbord.
Årets fikabröd - saffransbullar, kanelbrownies, kanelstjärnor, napoelonhattar och chokladdrömmar
 
 Julbordet - tre sorters sillar (vanlig, senap och lime), gravad lax och hovmästarsås, skinka, rödbetssallad, waldorfsallad, endivsallad med valnötter och granatäpple, leverpastej, tunga, köttbullar, prinskorv, janssons frestelse, vörtbröd, Nils Emils bröd, flätat vitt bröd, tre sorters hårt bröd, cheddarost, gorgonzola och cambozola, vindruvor och päron.
 

lördag 21 december 2013

Trygga relationer

Det skrivs mycket om förskolan just nu. Det handlar om att rekommendationerna om gruppstorlekar har tagits bort. Psykologer reagerar på att det inte är bra för barn att vistas i för stora grupper. Det är bra tycker jag. Det är dags att man börjar tänka kritiskt om förskolan. Så här står det i en tidning:

"Små barns främsta utvecklingsuppgift är att skapa nära och trygga relationer. Enligt anknytningsteorin är detta en biologiskt nödvändig process för att säkra barnets överlevnad, och behovet regleras av vad man med en psykologisk term kallar för barnets anknytningssystem. Anknytningssystemet aktiveras då barnet upplever ensamhet, närhetsbehov, rädsla eller frustration, och gör att barnet söker trygghet hos en välkänd vuxen, oftast förälder, som benämns anknytningsperson. Barnet har också behov av att utforska omvärlden, och för att detta skall ske måste barnet känna sig tryggt, det vill säga anknytningssystemet måste vara i viloläge. Först då har barnet möjlighet att ta tillvara möjlighet till social samvaro med andra barn, eller pedagogiskt stöd för inlärning, som kan erbjudas inom förskolan.

Då anknytningssystemet aktiveras söker barnet närhet till den person som de känner allra bäst. I förskolan behöver personalen träda in som så kallade ”vikarierande anknytningspersoner”.
Om barnet inte får möjlighet att känna trygghet i relation till en vuxen person på förskolan, så kommer barnet att ägna sig åt att försöka hantera sin känsla av rädsla, frustration och otrygghet, det vill säga anknytningssystemet är ständigt aktiverat. Barnen blir otrygga och hindras från att ägna sig åt lek och lärande."

Det låter ju så självklart. Det är klart att barn behöver nära vuxna - för sin säkerhets skull och för att ha en trygg bas att utforska omvärlden ifrån. Barn behöver en tolk som kan tyda barnets signaler och som kan tyda omvärldens signaler. Barn behöver någon som finns där helt enkelt - ger kroppskontakt, ögonkontakt, pratkontakt... Artikeln berättar om det på ett bra sätt. MEN - jag frågar mig - varför är det förskolan som ska ge barnen detta? Tänk om jag inte vill ha en "vikarierande anknytningsperson" till mina barn? Tänk om jag själv som mamma vill vara heltidsanknytningsperson? Tänk om mitt barn behöver en äkta anknytningsperson och inte en "vikarierande"? Tänk om vi kunde backa tillbaka och fundera över om det mest naturliga alternativet - att den som har fött barnet - får lov att ta hand om barnet (om den har lust till det alltså)? Tänk om förskolan inte längre skulle behöva vara det naturligaste alternativet utan alternativet för de föräldrar som inte kan, vill, har lust, att ta hand om sina barn? Eftersom barnen är så viktiga och eftersom de behöver nära anknytningspersoner för att må bra kanske det vore det bästa om föräldrarna fick bestämma över hur deras egna barn skulle tas om hand. Bara en tanke...

onsdag 18 december 2013

Saffransbullar

Vi har tröttnat på lussebullar men vill fortfarande ha saffransbröd. Det fick bli saffransbullar som man penslar med smör och doppar i socker.


150 g smör
6 dl mjölk
1 g saffran
1 msk socker
50 g jäst
1 ägg
0,5 tsk salt
11 dl vetemjöl
9 dl vetemjöl special
125 g smör
1,5 dl socker
2 tsk kardemumma
1 ägg till pensling
 
Garnering:
smält smör
strösocker
 
1. smält smöret och tillsätt mjölken. Värm till 37 grader.
2. Stöt saffranet med lite socker och blanda ner i degvätskan.
3. Smula ner jästen i en bunke och häll över degvätskan. Rör tills den löser sig.
4. Tillsätt ägget, salt och det mesta av mjölet. Arbeta till en smidig deg.
5. Låt jäsa övertäckt i 40 minuter.
6. Rör smör och socker poröst. Tillsätt kardemumma.
7. Arbeta ner smörblandningen i degen.
8. Ta upp degen och baka ut den till bullar.
9. Låt dem jäsa under duk i ca 20 minuter.
10. Pensla bullarna med ägg och grädda bullarna i 225 grader i ca 12 min.
11. Pensla bullarna med smält smör och doppa dem i socker innan servering.

måndag 16 december 2013

Fler kvinnor är hemma med barnen!

I min kommun togs 64 % av vabdagarna ut av mammor. Mammorna tog också ut 79 % av föräldradagarna. På öppna förskolorna är det mest mammor.

LO gillar inte det här. Det är ojämlikt. De vill vidta åtgärder. Det handlar om
- rätt till heltid
- anpassade öppettider inom barnomsorgen

Jo, det är ju logiskt. Om mammorna jobbar heltid så får de ju högre löner! Då kommer de att vilja dela mer lika! Eller? Och om de kan lämna barnen på dagis när som helst då kommer de kunna ta vilka jobb som helst! Yippi!

Tänk att de där föräldradagarna är så väldigt intressanta! Det är ju så kort tid det handlar om. Spelar det verkligen någon roll vem som är hemma det där dryga året? Borde man inte istället vända på problemet? Är det inte lite konstigt att INGEN - vare sig mamma eller pappa - kan/vill/får ta hand om sitt barn när föräldradagarna är slut! Är det verkligen normalt att vilja lämna sitt barn ifrån sig på heltid, vilka tider som helst på dygnet? Borde ingen bli lite bekymrad över sakernas tillstånd? Borde ingen försöka stötta föräldrarna i att vilja ta hand om de barn de satt till världen istället för att till varje pris skilja föräldrar och barn åt så tidigt som möjligt och så länge som möjligt? Men det är klart - det är inte önskvärt att ta hand om barn. Särskilt inte för mammor.

söndag 15 december 2013

Pepparkakshus!

Tredje advent och vi har knåpat ihop två pepparkakshus. Ett gjorde vi helt själva och det andra fick ett av barnen i julklapp på en julfest i skolan. De blev riktigt fina tycker jag, även om de är så fulla med godis att man knappt ser hur själva husen ser ut! 
 

fredag 13 december 2013

Knäckebröd!

 Har bakat knäckebröd! Ett superenkelt och ett som kräver lite mer arbete. Båda blev väldigt goda men fröknäcket blev riktigt smaskigt! Enkelt att sno ihop är det också!
1 plåt på 30 ggr 40 cm
 
2 dl mjöl
0,5 dl linfrön
1 dl solrosfrön eller pumpafrön eller 0,5 av varje
1 dl sesamfrön
0,5 tsk salt
2 msk olivolja
2 dl vatten
 
Blanda det torra och rör sedan i det andra.
Bred ut på en plåt.
Grädda i 150 grader i 25 minuter.
Skär dem i bitar och fortsätt grädda i 25 minuter till.
Låt kallna på galler.
8 bröd
 
2 dl  vatten
33 cl öl
50 g jäst
7 dl grovt rågmjöl
6 dl vetemjöl
1 msk salt
1 msk dillfrön
1 tsk anis
 
Värm vatten och öl till 37 grader.
Smula ner jästen och rör ut den med lite av degvätskan. Häll på resten av degvätskan.
Stöt kryddorna lätt i mortel och blanda ner dem.
Blanda ner salt och mjöl och arbeta till en smidig deg.
Låt jäsa i 30 min under bakduk.
Värm ugnen till 225 grader.
Dela degen i 8 delar och kavla ut till tunna kakor.
Nagga dem.
Låt jäsa i 20 min.
Grädda kakorna tills de fått fin färg - ca 5 min per sida.
Ta ut bröden och låt dem kallna.
Låt dem gärna ligga och torka ett par dagar.

onsdag 11 december 2013

Funderingar kring barn och kreatur!

Jag läser på en blogg http://minbebis.com/blogg/barbamamman/kreaturen-ar-viktigare-an-barnen/#comment-22798 om att skolverket har tagit bort rekommendationerna om storlekar på barngrupper i förskolan. Hon som skriver menar att till och med när det gäller djur har man regler för hur många individer som får vistas på en viss yta. Och är inte barnen viktigare? Samma tanke slog mig för ett tag sedan: http://hemmahosfrug.blogspot.se/2013/05/barn-och-hons.html Det är ju helt otroligt att Skolverket inbillar sig att det blir bättre om man tar bort rekommendationen. De har fått för sig att rekommendationen om 15 barn uppfattas som ett golv och inte ett tak! Så om man tar bort rekommendationen kan man inte längre gömma sig bakom en siffra utan vara tvungen att se till gruppsammansättningen och pedagogernas kompetens. Vissa barn kanske klarar av att vara i stora grupper och då kan det bli fråga om "lite" fler barn än 15. Andra barn behöver mindre grupper. Jag vet inte, jag tror inte på att det kommer att funka på det sättet. Det blir nog en bara en bekräftelse på att stora grupper inte är något problem.

Jag funderar lite på hur det ska gå till att göra förskolan bättre. Hur går det till rent praktiskt? Om pengarna inte räcker till nu - hur ska de räcka till ett ännu större uppdrag? Varifrån ska pengarna komma? Ökade avgifter? Det blir farligt - det vet politikerna om - folk kan ju faktiskt få för sig att det inte längre är värt att ha barnen på förskolan. De kanske tycker att det är mer motiverat att ta hand om dem själva. Ja, annars får man väl höja skatterna då. Men skatterna är ju redan så höga. Och förskolan är ju redan så dyr.

I alla fall, jag läser på den där bloggen och så här står det: "Barnen är våran framtid och jag som förälder vill kunna känna mig lugn och trygg när jag lämnar mina barn på förskolan. Det kan knappast vara pedagogiskt med så stora barngrupper. Barnen kan inte heller må bra av för stora grupper och förskollärarna kan inte utföra sitt arbete. Det finns forskning som visar att stora grupper påverkar barnen negativt, barnens utveckling blir negativ. De små barnen behöver en trygg vuxenkontakt och någon de kan knyta an till. Inlärningsförmåga påverkas. Barnen måste bli sedda!"

Precis så är det ju. Barnen är framtiden. De mår inte bra av för stora grupper. De behöver vuxenkontakt. De måste få knyta an. Och sen det där om att man måste känna sig trygg när man lämnar sina barn till förskolan. Jo, det är klart - man ska absolut kunna känna sig trygg när man lämnar sina barn på förskolan. Något annat är ju fruktansvärt! Och samhället har ju talat om för oss att vi ska lämna våra barn dit. Det är där de hör hemma. De enorma subventionerna till förskoleplatserna visar vägen - de som använder sig av förskola betalar bara 8 % av den faktiska kostnaden för en förskoleplats medan de som inte använder sig av servicen får stå för hela kalaset själv! Föräldralediga och arbetslösa har rätt till förskola. Barn över 3 har rätt till 15 timmars gratis förskola - även om föräldrarna jobbar och tjänar pengar! Många partier vill utöka servicen. Det är på förskolan de första stegen på det livslånga lärandet börjar - det går inte att få till hemma. Och sen har vi ju det där andra förstås - arbetslinjen och jämställdhetslinjen - det får vi inte glömma. Det handlar inte bara om barnen utan om mammornas rätt till att få en fin anknytning till arbetsmarknaden och hålla sig borta från hemmet så mycket som möjligt så att papporna tvingas att bli mer jämställda. Ja, allt pekar på att förskolan är den önskvärda, ja, faktiskt enda tänkbara lösningen. Men om det är så då borde föräldrarna ha mycket mer att säga till om - det är ju för 17 våra barn! Om vi ska lämna bort dem hela dagarna måste vi väl kunna kräva att barnen tas om hand på bästa sätt!? Det är väl dags att föräldrarna börjar ta plats och kräva tillbaka makten över sina barn! Vi har rätt att kräva en bra omsorg för våra barn. Barnen har rätt till vuxenkontakt på dagarna - de har rätt till kroppskontakt, ögonkontakt och pratkontakt. De har rätt till en miljö där deras säkerhet garanteras. Men om föräldrarna har den här rätten då måste man väl gå lite längre? Om vi verkligen har rätt att bestämma över hur vi vill att våra barn tas om hand då måste vi väl kunna få välja andra alternativ. Om vi anser att förskolan inte är "good enough" då måste vi väl kunna hitta på en annan lösning. Ja, då har vi det där med pengarna - de kommer vi ju inte åt! Subventionen går ju bara in i förskolan. Inte in i hemmen  - till barnen. Och så länge det ser ut på det sättet har vi föräldrar ingen makt alls! Det är bara att gilla läget och hoppas att det går bra.


 

Julstämning och pepparkakor!

Vi har julpyntat lite grand. Några tomtar har hamnat på fönsterbrädorna och hyacinterna har slagit ut.
Snart 3-åringen gillar också att fotografera och här är hans foton av hyacinterna.
Jag tycker att fotona är fina - han går nära inpå och delar upp motivet i flera "studier".
Vi har bakat pepparkakor. Förr gjorde jag alltid ett gammalt recept från min mammas farmor. Det lyckades alltid så bra men sen hände det något och de blev helt enkelt inte riktigt som vanligt. Jag letar efter ett nytt favoritrecept och har provat lite olika de senaste åren. Nu tror jag att jag har hittat det. Degen är lätt att göra, den är smidig och mjuk att kavla ut. Lite lös vid första utkavlingen så man får vara noga med att mjöla ordentligt. Vid andra utkavlingen är degen perfekt. Och så smaken - den kryddig och god. Slutligen konstistensen - perfekt knaprig!

 
Ingredienser:
200 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
1,5 dl ljus sirap
1,5 dl vispgrädde
2,5 tsk kanel
2,5 tsk ingefära
2,5 tsk nejlikor
1,5 tsk kryddpeppar
1,5 tsk bikarbonat
                       9-10 dl vetemjöl                  
 
Tillredning:
1. Rör smör, socker och sirap poröst. Tillsätt grädde och alla kryddorna, blanda väl.
2. Blanda bikarbonat och mjöl och rör ner mjölet i smör- och sockerblandningen. Låt degen vila kallt i plastpåse minst 12 timmar.
3. Sätt ugnen på 200°. Kavla ut degen på väl mjölat bakbord, så tunn som möjligt. Ta ut figurer med pepparkaksmått. Lägg dem på kall plåt och grädda i mitten av ugnen 5-7 min. Låt pepparkakorna svalna något på plåten innan de läggs på bakgaller      


Slopade rekommendationen om barngruppsstorlekar på förskolan!

Nu vill Skolverket ta bort rekommendationen om max 15 barn per grupp i förskolan. Det är ändå nästan inga som följer rekommendationen. Är det inte märkligt!? Ska man ta bort andra regler och lagar som folk inte efterföljer? Varför fanns rekommendationen där från början? Finns det en anledning eller var det bara en godtycklig siffra? Om det fanns en anledning - gäller inte den längre? Och om den gäller - varför tvingar man inte förskolorna att följa den? Men jag tror att jag vet - det blir för dyrt! Det är ju inte för skojs skull man har gjort grupperna stora. Det kostar pengar med förskola och pengarna verkar inte riktigt räcka till. Kanske skulle man fundera lite på det istället.

tisdag 10 december 2013

Bokstäver och ord för en liten en!

Jag och snart 3-åringen grejar fortfarande lite med bokstäver. Här i huset brukar jag och de stora barnen greja med skolarbete nästan varje eftermiddag. Lillen är gärna med och han är mycket noga med att han också ska jobba. Han har en egen "läxbok" och den ska absolut fram när storebröderna tar fram sina läxor. I den där boken skriver jag ner bokstäver och ritar bilder av sådant som börjar med den aktuella bokstaven. Lillen "skriver" och ritar runtomkring.
Han vill inte bara ha bokstäver utan det ska vara ord. Han gillar ordet "ord" och påpekar ofta att ord han ser i böcker är just "ord". Han verkar inte klara av att lära sig fler bokstäver än de han redan kan och har kunnat ett bra tag - i, o, s, a, r och m. Han känner dock igen några stycken till - de som finns i början av hans eget, mitt, pappas, brödernas och mormors och morfars namn. Jag skriver ord som innehåller de bokstäver han kan. Orden "os" och "so" känner han igen och "läser" lätt som en plätt.


 
Sedan skriver vi andra korta ord som vi ljudar och låter fingrarna följa tillsammans. 
Han kan förstås inte läsa men han vet vad det är att läsa. Han förstår vad det är att ljuda även om han inte kan ljuda. Ofta sitter han med en bok och låter fingret följa bokstäverna och ljudar ihop ljud till det han ser på bilderna att ordet ska föreställa. 
Jag tänker att kanske har han någon nytta av det för att senare, när han är mogen för det, kommer att knäcka läskoden. Men det viktigaste skälet till att vi gör det här är för att han tycker att det är roligt! Det är en av alla möjliga saker vi kan göra som vi båda tycker om och kan göra tillsammans!

 

 

 

söndag 8 december 2013

Julmarknad

Det börjar kännas som jul äntligen! Det har varit en lång och grå och ruggig höst men i fredags kom snön! Alla blev glada! I helgen for vi i väg på julmarknad. Vi åkte till samma ställe som vi brukar. Det är ett säkert kort, nära och fin miljö och mysigt och så brukar man träffa på någon man känner!
Tomtens koja är det alltid roligt att besöka!

Ett litet minimuseum finns det och i år var det uppdukat med ett litet julbord från tidigt 1900-tal. Här i husen bodde järnverksarbetare. En familj bodde i ett sånt här rum. Här fanns en stor spis och två fönster och plats för ett par utdragssoffor. Ett skafferi finns i farstun och ett förråd uppe på vinden. Vedskjul och förråd och dass utanför och så tillhörde det trädgårdsland också. Julbordet var inte av det större slaget. Till lunch blev det potatis och två sorters korvar, rödbetssallad och pressylta. Svagdricka serverades som måltidsdryck. Till kvällen blev det lutfisk och potatis och gröt till efterrätt.
Det blev riktigt kallt när solen började gå ner och det bet rejält i både kinder och fötter. Skönt att komma in och värma sig i caféet.
 
När vi hade fikat färdigt var det nästan mörkt och det var så vackert med de gamla husen, snön och alla eldkorgar och ljusslingor. 

fredag 6 december 2013

Grahamsfrallor!


De här lättbakade grahamsfrallorna är omtyckta här hemma! Allra godast är de när de är nybakade och varma men de duger att tina upp och värma också! Jag brukar göra dubbel sats - då blir det till 2 plåtar.
 
50 g jäst
4,5 dl ljummet vatten
0,5 outspädd apelsinjuice (man kan ta 5 dl pressad apelsinsaft istället för vatten+juice=
1 msk matolja
2 tsk salt
2 msk sirap
8 dl grahamsmjöl
4-5 dl vetemjöl
 
Smula jästen i degbunke och lös den i vattnet.
Blanda ner resten och kör degen smidig.
Jäs i 30 min.
Forma 24 bullar.
Låt dem jäsa i 20-30 min.
Grädda mitt i ugnen i 10-15 min i 250 grader.
 


onsdag 4 december 2013

En vanlig onsdagseftermiddag

Jag sitter vid köksbordet och vilar mig en stund. En av sönerna spelar piano. Han spelar en egenkomponerad låt och den är så vacker. De minsta leker med lego på övervåningen - jag hör hur det rasslar trevligt. Ytterligare en spelar tv-spel en stund. Snart ska jag ta fram eftermiddagskaffet. Vi väntar på de två största barnen. I förmiddags bakade jag och lillkillen gramhamsfrallor och Nils-Emils bröd så vi har gott fikabröd i dag. För en stund sedan kom vi hem från skolan. Jag hämtade barnet i 1:an och dröjde mig kvar i skolans lekpark för att vänta på han som går i 3:an. Småttingarna hade roligt i lekparken och åkte både rutschkana och gungade. Det är härligt att kunna se sina barn leka tillsammans på dagtid och det är härligt att själv få lite luft på dagen. Jag njuter också av att vara hemma när mina stora kommer hem från skolan. Att vi är tillsammans och jag kan få höra vad som hänt under dagen. Kunna hjälpa till med de läxor de har och kunna fylla på med sånt vi tycker är intressant och nyttigt.

söndag 1 december 2013

Adventshelg!

Den första adventshelgen har kommit och snart gått. En mysig helg när vi gjort lite av varje. Lagat god mat, tittat på film, spelat minigolf, gjort lite skolarbete, målat, pyntat lite inför jul...
I fredags blev det kycklingspett, nudlar och wokade grönsaker. Enkelt och gott!
 
4 p
 
500 g kycklingfilé
2 tsk malen ingefära
1 tsk gurkmeja
1 tsk chiliflakes (eller piri piri)
ev2 tsk krossad sechuanpeppar (det blir en speciell och stark smak - men väldigt god)
rapsolja
salt
 
Skär kycklingfiléerna i smala strimlor och lägg dem i den hopblandade marinaden.¨
Låt stå i minst en halvtimme.
Blötlägg under tiden grillpinnarna.
Trä på kycklingen på spetten.
Grilla i ugnen i ca 20 minuter. Vänd efter halva tiden.
 
Limesås är gott till.
 
2 dl crème fraiche
2 msk flytande honung
rivet skal av 2 lime
pressad saft från 2 lime
salt
 
 
Vi målade med akvarellfärg. Jag hade tänkt att vi skulle måla tomtar men det blev härliga mönster istället. Barnen tänkte klippa ut mindre bitar och göra julklappsetiketter av.
I lördags tänkte vi bowla men det var tävling i hallen så det fick bli minigolf istället. Roligt att spela tillsammans och lika roligt att springa runt i hallen efteråt!
 
 
Vi gjorde en enkel efterrätt efter söndagslunchen. Glass, maränger, bananer och hallon. Och så världens godaste chokladsås! Jag brukar göra sån där vanlig en med vatten, kakao och socker. Den är ok men ingen tycker att den är jättegod. Men den här fick toppbetyg och jag skulle ha gjort MYCKET mer tyckte alla barn!
 
4 p
 
1 dl socker
0,5 dl ljus sirap
0,5 dl kakao
1 tsk vaniljsocker
0,5 dl grädde
 
Blanda allt i en kastrull och koka en stund så att sockret smälter.

Lite adventsmys blev det också senare på eftermiddagen!

 

 
 
 
 
 
 


Downton Abbey

Jag tittar på Skavlan och Jim Carter är med. Han som spelar Carson i Downton Abbey. Älskar Downton Abbey och Carson är helt fantastisk. I alla fall kommer de in på barnen. Barnen är ju inte närvarande särskilt mycket i tv-serien. Var håller de hus? Jim Carter berättar att det mest beror på praktiska saker - att barn är så svåra att ha med i filminspelningar. Men sen var det ju också så att överklass på den tiden inte träffade sina barn särskilt mycket. Det var nannys som tog hand om barnen och föräldrarna träffade barnen någon timme på kvällen. Alla i filmstudion skrattade och ojade sig över hur tokigt och konstigt det var! Jaha...