Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

söndag 3 november 2013

Barn och integritet

Jag lyssnar på Knattetimmen. En pappa ringer och är bekymrad över att hans dotter på 3 år som just blivit torr har problem med att kissa på dagis. Hon håller sig 8-9 timmar varje dag. Hon lider av det och gråter och vill inte gå till dagis.

Malin Alfvén och Louise Hallin som är programledare ger diverse råd. Louise Hallin föreslår att flickan ska ha blöja på dagis och gå på toan hemma. Flickan är enligt henne så stor att hon kan göra skillnad mellan de två miljöerna och förstå att man kan kissa i blöjan på ett ställe och gå på toan på ett annat ställe. Malin Alfvén föreslår att flickan kan försöka komma på en fröken hon känner sig extra trygg med och att den fröken kan ta hand om henne lite extra när flickan behöver gå på toaletten.

Jag får så många tankar i huvudet när jag lyssnar på detta. Jag blir så ledsen av så många saker.

Pappan pratar om att flickan går till sin arbetsdag och är där 8-9 timmar. Hon är 3 år. Ska man ha en arbetsdag då? Ska den i så fall vara så lång?

Louise Hallins råd får mig att må dåligt i hela kroppen. Jag försöker tänka mig in i att själv behöva kissa i en blöja. Det känns helt omöjligt. När man blivit torr finns det ingen väg tillbaka. Man kan inte börja kissa på sig igen. Man kan inte växla mellan att vara torr och inte torr. Hela kroppen knyter sig när jag tänker på att kissa på mig. Jag är säker på att ett torrt barn känner detsamma.

Malin Alfvéns råd är lite bättre. En trygg person som kan hjälpa till känns mer rätt. Men sen tänker jag att den där trygga fröken inte finns där hela tiden. Hon kanske inte har exakt samma arbetstider som fickan. Kanske har hon andra barn att ta hand om.

Jag tänker att frågan pappan ställer speglar ett djupare problem än bara den här specifika flickans problem. Det handlar om hur man ser på barns rätt till integritet. Ett litet barn är beroende av att få hjälp med en massa saker. Saker som berör deras kroppar. Barnen måste få hjälp med att matas, torkas, tvättas och med toalettbestyr. Föräldrarna är en förlängning av barnet själv. Föräldrarna kommer att hjälpa till med alla saker barnet inte klarar själv och gradvis dra tillbaka hjälpen. Det är som en dans som båda dansar tillsammans. Barnet hjälper föräldrarna att anpassa hjälpen. Barnet kommer att markera när det vill klara av mer själv. Barnet kommer att be om hjälp när det behöver. Föräldrarna kommer att märka att barnet inte behöver lika mycket hjälp och bli lite "latare" när det gäller att serva barnet.

Vissa saker är känsligare än andra att få hjälp med. Det där med toalettbesök är det mest känsliga. Frågan är om det är så bra att barn får hjälp med sin intima hygien av främlingar. De lite äldre barnen vet att vissa kroppdelar är privata. Föräldrarna kommer också att gradvis dra tillbaka hjälpen när det gäller detta. Det är privat. Men våra minsta barn tvingas att ta emot den här hjälpen på dagis. De kan inte välja på något annat eftersom de inte klarar av toalettbestyren själva. De minsta barnen kanske inte kommer att reagera på det. Det kanske inte heller är så bra. Är det bra att tro att intimhygien kan skötas av andra än de allra närmaste? Hur påverkas barnets uppfattning av sin egen kropp? De barn som är lite äldre när de börjar dagis vet redan att vissa saker är privata. Det blir också jobbigt. De måste ta emot hjälpen fast det inte känns bra. Eller hålla sig.

Jag förstår experterna på radion. Vad ska de ge för råd egentligen? Om man ska gå djupare och diskutera vilka rättigheter barn egentligen har och vilken syn vi har på barn då hamnar vi på osäker mark. Då måste man diskutera dagis på riktigt.

2 kommentarer:

  1. Hej. Hamnade på din intressanta blogg för första gången. Jag tror ej det känns tryggt för ett barn att någon okänd / känd person på dagis byter blöjja, hjälper på toalettbesök. Så jag kan förstå att den treårige flickan håller sig. Jag är en 4-barns mor som följer min magkänsla. Min känsla har gjort att jag valt att vara hemma i tio år nu med mina barn. De är alltså sällsynta hemmabarn som aldrig någonsin gått på dagis. Det känns otroligt bra att följa sin magkänsla och göra som jag anser bäst. Nu ska jag fortsätta läsa din blogg och kanske skriva mer kommentarer. Hälsn en mamma upp i norra Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du hittat hit och att du tycker att det är intressant! Vad härligt att du går på din magkänsla! Jag gör också det och har varit hemma i många år med mina barn - även om det tog lite tid för mig att bli helt säker på vad min magkänsla sa mig!

      Radera