En liten fågelskådare! Lite hemskolning igen!

Jag och lillkillen har en stund av förmiddagarna för oss själva nu i början av sommarlovet! Några av de stora barnen går på simskola och det är för lite tid att hinna hem innan de ska hämtas igen. Vi gör lite alla möjliga saker. Går upp på stan en liten stund, leker i en lekpark... Det som Lilleman tycker är allra roligast är att titta på fåglar, att mata fåglar...

Här är vi på väg till ett av våra fågelmatningsställen!

En gräsandsmamma med flera små söta ungar kom för att få sig lite bröd! Det är så fascinerande att titta på andmammor och deras barn. Mamman är som en kompass, en fixstjärna. Ungarna följer hennes minsta rörelse. Vänder hon så vänder de...Den där symbiosen är så fin men den har förstås en naturlig orsak. Barnen är totalt beroende av sin mamma. Chanserna att överleva är förstås mycket större om de följer henne hela tiden.

 

 

 En skäggdopping med ungar simmade också förbi. De var inte intresserade av något bröd utan höll sig på säkert avstånd.

 Det är tydligen något fascinerande över fåglar tycker 2,5-åringen. Han gillar att titta på dem när de flyger förbi, det är roligt att mata, ljuden de gör är roliga att lyssna på och härma. Jag tänker att N:s egen inre läroplan fungerar. Han väljer själv ut vad han tycker är spännande och vill verkligen studera, titta på, prata om just detta. Han kan redan känna skillnad på en hel del fåglar och vet vad de heter. De som låter mest och syns mest är förstås de han är mest intresserad av. Han kan kråka, skata, kaja, mås och and. De andra fåglarna är än så länge bara "pippi" eller "stor pippi" och "liten pippi".