Morgonbestyr!

Morgnarna ser alltid likadana ut här i huset. Vi går upp kl 7. Jag och min man hjälps åt att fixa frukosten till barnen. Ja, den äldste kokar själv sin morgongröt men de andra behöver lite assistens. Min man har annars två arbetsuppgifter - att ta hand om sig själv och minstingen. Små 1,5-åringar tycker inte om när folk är för aktiva. Då blir han stressad och orkar inte riktigt med all aktivitet. En pappafamn är perfekt i det läget. Min uppgift är att se till att alla andra kommer i ordning för skolan. Jag brukar sitta med när de äter frukost och bläddra i tidningen på samma gång. Barnen tycker det är roligt när jag ger korta sammandrag av intressanta artiklar och visar spännande bilder. Sedan ska kläder tas på, tänder borstas och händer och ansikten tvättas. De stora killarna klarar sig förstås på egen hand men 6-åringen och 8-åringen behöver coaching för att komma ihåg att de faktiskt ska iväg och inte bygga lego eller tågbana! Ryggsäckarna brukar jag vara duktig och packa kvällen innan. Kläderna till de små lägger jag också fram kvällen innan. Morgonbestyren brukar gå bra men det är mycket som händer på kort tid och det gäller för de vuxna att hålla humöret uppe och inte visa stress. Då blir det bara rörigt och kaotiskt.

Sen är alla iväg och då är det dags för mig att ta hand om mig själv och lillen. Vi äter frukost och klär på oss och borstar tänderna. Jag unnar mig en stund med tidningsläsande och kaffedrickande innan vi drar igång uppröjningsarbetet. Med 8 personer i huset är det en del att stå i. Diskmaskinen ska tömmas och fyllas. Frukostmaten plockas undan, diskbänken och bordet ska torkas av. Sängarna ska bäddas, kläder från gårdagen gås igenom och läggas i tvättkorg eller skåp. Ny tvätt ska läggas i maskinen och ren torr tvätt vikas in. Leksaker ska plockas undan så att det ser trevligt ut när barnen kommer hem. En tur med dammsugaren får det också bli!

När allt är klart vilar vi lite. Jag sitter här vid datorn en stund och lillen sitter med och grejar med pennor och papper eller sitter på golvet och plockar med bilar och duplo.

Egentligen gör jag ju "förbjudet" arbete. Min lille son är ju faktiskt inte alls liten enligt samhällets sätt att se det. Han har varit mogen för dagis i 8 månader redan. Jag är en sån där ojämställd parasit som utför ett helt onödigt arbete. Städa och plocka efter familjen är inte arbete.Fast det här onödiga jobbet ska ju göras. Funderar på om jag skulle orka göra det på kvällarna. Nej, blir svaret. Jag har annat jobb att göra då! Jag får förstås skylla mig själv! Ingen har ju direkt tvingat oss att skaffa 6 barn! Det får väl anses som väldigt korkat att göra det! Men om man nu vill ha många barn. Ska man inte få det? Det är märkligt tycker jag ibland. Det är helt ok att kämpa för sin karriär. Samhället stöttar dig ekonomiskt med subventionerade förskole- och fritidsplatser. Du får mycket pengar över på din särbeskattade lön. Men om man väljer annorlunda, som jag, då får du stå där med lång näsa! Du belastar inte samhället med någonting egentligen. Din partner är aldrig hemma och vabbar. Du är aldrig sjukskriven och vabbar aldrig. Du fortsätter att handla kläder och mat och staten får sina 25%. Din partner får ut sin särbeskattade lön och hjälper till att bekosta maxtaxorna. Har man tur räcker pengarna för att försörja familjen annars får du ta skeden i vacker hand!