Fritids 2

Jag läser lite mer om fritids och hittar en intressant ledare i Smålandsposten:
http://www.smp.se/ledare/fritidspersonal-framfor-foraldrar(3489593).gm

Här står först lite allmänt om fritids:
"Kommuner är skyldiga att erbjuda fritids till barn i förskoleklass eller grundskolan upp till vårterminen det år barnet fyller 13 år när föräldrarna jobbar, då fritids fyller en viktig funktion i form av barnpassning för de föräldrar som inte hinner hämta så tidigt som skolan slutar. Förslaget att låta Skolverket ta fram rekommendationer för hur stora fritidsgrupperna är relevant, eftersom tiden på fritids bör utnyttjas meningsfullt." Det är väl klart att det borde finnas en maxgräns för hur stora barngrupperna får vara. Det borde det förstås också finnas för förskolan. Det är inte rimligt att barn ska tillbringa sina dagar i stora barngrupper med få vuxna som kan se till barnens behov.

Kommunal har ju reagerat på att barngrupperna är för stora och skrivit en rapport om det "Vem ser Matilda". Ändå har de tydligen  planer på att utöka fritidsverksamheten, få den att innefatta ännu fler barn."Kommunal vill dock utvidga rätten till fritidsplats till att gälla även barn vars föräldrar är föräldralediga, arbetslösa eller har försörjningsstöd." Ledarskribentens kommer till slutsatsen att kommunals uppfattning är att "de ögon som ska hålla koll på barnen hellre bör tillhöra kommunalt anställd personal än i största möjliga mån föräldrar."

Jag kan inte låta bli att förundra mig. Vad är det som gör att man är så sugen på att separera barn från deras föräldrar? Vad är det som gör att man tycker att det är värt pengarna? Vad är det man tror att barnen och föräldrarna får ut av det?

Fritids!

Det har varit prat om fritidsverksamheten den senaste tiden. Många föräldrar är tydligen oroliga över hur deras barn har det på fritids. De är oroliga över att barnen ska skadas eller mobbas. Det verkar som om de har fog för sin oro också. Nästan alla barn är inskrivna på fritids, nästan 400 000 barn. Barngrupperna har ökat dramatiskt sedan tidigt 80-tal men resurserna har inte ökat i motsvarande grad. Enligt fackförbundet Kommunals rapport har antalet barn per vuxen på Sveriges fritidshem tredubblats sedan 1980. Den genomsnittsliga barngruppen på fritids är nu upp i 40 barn. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5319571,
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Stora-barngrupper-ger-samre-fritids/

Det här låter ju förskräckligt! Kommunal tycker också att det helt fel och ställer krav på förändringar. Man vill införa ett maxtal för hur många fritidsbarn det får gå på en anställd. Det låter ju jättebra. Fast man kan ju undra vad det kostar.

I Göteborgposten skriver man om problemet och ställer sig frågan om man kanske borde ta itu med maxtaxan. Den har ju inte blivit indexuppräknad och det har alltså blivit billigare att ha barn på dagis och fritids. Man säger att man får vad man betalar för och om man höjer maxtaxan kan man också få en kvalitetshöjning. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1104619-fritids-har-blivit-forvaringsplats Det här tycker jag låter alldeles utmärkt! Det är väl självklart att de som vill använda dagis och fritids borde betala mer av vad det faktiskt kostar! Det är ju deras egna barn det gäller och det är klart att kvaliteten kan öka om mer pengar kommer in.

Vad är då fritids? Jag själv har aldrig riktigt reflekterat över det. Tänkt att fritids är till för att föräldrarna ska kunna arbeta. Barnen måste ju ha någonstans att vara. Någon måste ju ta hand om dem. Jag läser på lite och förstår att fritidshemmen har två uppdrag. Omsorgsuppdraget, som möjliggör för föräldrar att förvärvsarbeta. Det andra är lärandeuppdraget, att stimulera barnens utveckling.  Lärandeuppdraget är något som har stärkts enligt den nya skollagen. Det återstår dock att genomföra det i praktiken.

I Sverige har man en stark tro på att pedagoger ska kunna hjälpa till att utveckla barnen till bättre människor än om de hade fostrats av outbildade personer (läs föräldrar). Det räcker inte riktigt att barnen går i skolan och får lära sig saker man i samhället anser är bra att kunna. Fritids liksom dagis har den här personlighetsdanande funktionen. Fritids ska enligt skollagen bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera elevers utveckling och lärande. Fritids kan alltså göra att barnens uppväxt blir bättre.

Jag försöker hitta något som berättar om vad exakt barnen lär sig på fritids som skulle förklara den andra rollen, den som inte är att passa barnen medan föräldrarna arbetar. På lärarnas nyheter hittar jag lite. http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2012/09/30/kan-du-beratta-nagot-du-lart-dig-pa-fritids En kvinnlig pedagog berättar om sitt fritids och skriver att de i personalgruppen har pratat om vikten att dokumentera vad eleverna lär sig på fritidshemmet. De vill även att eleverna ska bli mer medvetna om att de faktiskt lär sig saker på fritidstiden. Pedagogen berättar om hur hon frågar barnen om vad de tycker att de har lärt sig.  Jo, det var: pyssla, samarbeta, bygga lego, göra hattar, vänta på sin tur, leka olika lekar, leka med ”nya” barn, baka, bygga koja i skogen, spela spel, städa. Jag blir både full i skratt, fundersam och mycket förundrad! Jag frågar mig om pedagogerna verkligen tycker att det här skulle vara lärdomar som det är värt att spendera eftermiddagarna på fritids för att få? Om någon politiker läser ovanstående undrar jag om de verkligen tycker att det är meningsfullt att kosta på lokaler och personal för att lära ut att t ex bygga lego!? Fast det är klart - grupperna är så stora att det blir lönsamt i alla fall! Barnen lär sig bygga lego och göra hattar i stordriftsverksamhet! För mig låter det som upp och nervända världen!

Halloween!

Det var tydligen halloween i helgen! Vi upptäckte det när det ringde på dörren och ett par små monster stod där och ville ha godis!

 6-åringen skyndade sig och klippte till spöken, pumpor och fladdermöss (med min hjälp) och dekorerade fönstret.

Maten gick i stil - orangeaktig lax. Det var extrapris på en hel laxsida på ICA Maxi och då brukar vi alltid passa på. Det är så smidigt att bara gnida in med kryddor och in i ugnen. Det här är nog favoritreceptet - Karibisk lax från en Fredagsgourmetbok från Allt om mat.

4 pers

800 g laxfilé med skinn

1 tsk kryddpepparkorn

2 torkade piripiri

2 tsk paprikapulver

2 tsk mald ingefära

2 tsk råsocker

2 tsk salt

2 msk mörk rom

Mortla allt och gnid in laxen med blandningen.

175 grader i ca 20 minuter.

Servera med klyftpotatis och vitlökscrèmefraiche.

Vitlökscrème fraiche:

2 dl crème fraiche

2 msk majonäs

1 pressad vitlök

rivet skal av 1 lime

1 tsk pressad lime

salt

6-åringen tog halloweenfirandet på stort allvar och rotade fram alla ljusstakar som var gula, orangea och guldiga för att få rätt stämning!

Dagen efter kom maken på att vi har en gammal halloweendekoration han köpte i USA för många år sedan. Den hamnade utanför köksfönstret! Lite lagom läskigt!

  När vi vaknade i går var världen silvrig! Alunroten gjorde sig bra med frostiga kanter!

Rutavdrag för skolarbete hemma!

Nu vill regeringen att man ska få anlita utbildade lärare för att hjälpa sina barn med läxläsning och annat skolarbete och få göra rut-avdrag för det! Det ska även gälla gymnasieelever. Så här står det på Sveriges radios hemsida:

Om regeringens läxhjälps-förslag går igenom i riksdagen blir det till skillnad från tidigare fritt fram för föräldrar att betala lärare för att komma hem och läsa läxor med barnen och sedan göra rut-avdrag. Det blir också möjligt att göra avdrag för mer än bara läxläsning, exempelvis att intensivträna ämnen som man halkat efter i.

Redan i dag är det möjligt för föräldrar att göra rut-avdrag för läxhjälp för barn som går i grundskolan, eftersom det då räknas som en form av barnpassning. Men regeringen vill i sitt förslag, som behandlas av riksdagen inom kort, att det ska gälla även gymnasieelever, och att läxhjälpen inte ska kopplas ihop med barnpassning.
När förslaget kom i somras väckte det debatt, både lärarfack, skolverk, och flera partier i oppositionen har framfört kritik. Skatteverket påpekade också att om det enbart är läxhjälp som regeringen avser bör det klargöras på ett tydligare sätt.
Det har regeringen inte velat göra, och därför gör Skatteverket bedömningen att det om det här förslaget blir verklighet kommer man inte bara godkänna rutavdrag för läxhjälp, utan även där elever vill läsa igen större avsnitt olika ämnen.
Det råder heller ingen tvekan om att föräldrar får anlita barnets egna lärare om de vill extraknäcka.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5322704

Jag fattar ingenting! Jag är lärare. Jag undervisar mina barn i mycket hemma eftersom jag är missnöjd med skolans kvalitet i vissa stycken. Jag kan inte göra skatteavdrag för mitt arbete. Varför? För att det är mina egna barn jag undervisar! Det här är samma syndrom som när det gäller barn och förskola. Jag använder inte förskola till mina barn. Jag tar hand om dem själv. Jag får inte del av förskolepengen! Varför? För att det är mina egna barn jag tar hand om? Är det inte något sjukt med det hela?

En annan sak! Hemskolning förbjuds i Sverige. Rutavdrag för skolarbete i hemmet införs. Hur hänger detta ihop? Enkelt. Om det är fråga om hemskolning är det ju sina egna barn man undervisar. När det gäller rut-avdraget någon annans!

På väg mot 2!

 Vår minsting går mot 2 år och det händer mycket. Han har börjat leka på ett annat sätt. Man anar början till rollekar och samarbetet med syskonen går ibland riktigt bra. Fast viljan att leka tillsammans och i närheten med andra föder mycket frustration - både hos honom och hans syskon. Det är svårt att låta bli att förstöra legobyggnationer och järnvägar, det är frestande att nypa till eller bitas när förmågan tryter... Det är tur att han är bland sina syskon som förstår varför det inte alltid funkar som det ska. Och det är tur att hans mamma (jag) finns alldeles i närheten som kan avbryta och avleda när det spårar ur!

Ett stopp i lekparken på väg hem från 6-års. Det är underbart att få vara med och se när bröderna leker och har kul tillsammans! 6-åringen fixade en tacokiosk med tacos av lönnlöv och fyllning av sand.

Råvaror måste inhandlas och då får det bli en tur till affären!

 Förmågan att leka själv utvecklas hela tiden. Här har 3 dalahästar somnat på mattan. De lades ner försiktigt och lillen hyssjade åt mig att vara tyst. Sedan nynnades en sång och så var det klart!

Vi har visst fått en till katt! Om man älskar sin katt över allt på jorden då är det klart att man själv blir katt i bland!

Om mobbing!

Mobbingen har tydligen ökat. Mellan 2008 och 2011 har antalet anmälda kränkande behandlingar ökat med 104 procent. Skolinspektionens kritikbeslut har gått från 69 stycken i hela landet 2011 till 204 vid första halvåret 2012.

På tv 4:as morgontv pratar man om fenomenet. http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?title=hur_ska_mobbningen_stavjas&video_id=918794 Här är lite av vad som sägs:

Man pratar om att barn inte har förtroende för vuxenvärlden och berättar inte alltid om mobbing för lärare eller föräldrar.
Lärarna behöver hanterliga klasser. Mindre klasser och fler vuxna. Det ska finnas skolvärdar i korridorer och ute på skolgården.
Metta Fjelkner talar om att mobbing förekommer både inom och utanför skolan. Hon säger att det är bara att titta på hur 3-4-åringar leker i sandlådan. Det uppstår grupperingar där också.

Så här står det i Dagen: http://www.dagen.se/opinion/kissande-hunden-loser-inte-problemet/
Ska ordning råda och mobbning motverkas krävs närvaro av tillräckligt många vuxna som har befogenhet och klarar av att ta ansvar. Det gäller inte bara på lektionerna. I det perspektivet är det bedrövligt att fritidsverksamheten nedrustats så att den riskerar att bli meningslös.
För 30 år sedan fanns en vuxen på sju barn. Nu ska två personal hantera barngrupper på i snitt närmare 40 barn. Ingen bör bli förvånad över att det blir stökigt och att mobbningen får chans att frodas.

Det är klart att det är bra med små klasser och många vuxna. Det är enormt viktigt och värdefullt med en skola som fungerar bra med närvarande vuxna. Fast jag tror inte att orsaken till problemen i första hand är att klasserna är för stora eller att det är för få vuxna i skolan. Jag tror att problemet hänger samman med det jag skrev om igår - kompistryck.

Jag tror att orsaken till problemen är att barn fostras i grupp i Sverige. Vårt sätt att fostra barn innebär att man lämnar ifrån sig barnen när de är ca 1 år. Då upphör den nära kontakten med anknytningspersonen. Från den punkten fostras barnen i kollektiv, i ett slags stordrift. Det säger sig självt att barn inte kan få lika stor närhet eller trygghet i en grupp med många barn och få vuxna som de kan få av en förälder. Jag tror att små barn mår bra av starka band till sina anknytningspersoner och av att vara med dem i stort sett hela tiden. Barn som fostras i kollektiv får starkare relationer till andra barn. Jag är inte säker på att små barn mår särskilt bra av det.

Problemet är att barn inte kan fostra barn. De är nämligen själva barn. Om allt detta står att läsa i Våga ta plats i ditt barns liv. http://hemmahosfrug.blogspot.se/2012/07/senaste-lasta-bok-vaga-ta-plats-i-ditt.html Metta Fjelkner är problemet på spåret när hon säger att 3-4-åringar grupperar sig när de leker i sandlådan. Det är klart att det pågår ett spel mellan småbarn också. Men så måste det ju inte vara. Vi kan skona våra små barn från detta och ta hand om dem tills de har utvecklat sin trygghet och personlighet nog för att klara av att vara tillsammans med andra barn under delar av dagen.

Låg- och mellanstadiebarn går i skolan 5-6 timmar om dagen. Det är en anspänning att vara bland barn och dessutom lyssna och vara uppmärksam många timmar varje dag. Men ändå är det inte nog med dessa timmar. Efter skolan är de på fritids. Där är barngrupperna stora och de vuxna få. Det blir återigen barnen som fostrar varandra. De vuxna räcker inte till. Dessutom är miljön speciell. Det är en typisk skolmiljö med offentliga lokaler och skolgård. Hur kan barnet gå ner i varv och vila i sig själv? Få tid att prata med sin mamma, pappa eller syskon? Barnen blir utlämnade åt varandra!

Jag tror kort sagt att problemen med barn och ungdomar som inte kan uppföra sig, som är elaka mot varandra, bottnar i att de är svikna av vuxenvärlden. Det räcker inte med att personal bryr sig om dessa barn. Felet är istället att de är bland personal och många barn hela dagarna. De behöver vara i sitt eget hem tillsammans med sin egen familj. Där tränas empati och omtanke upp. Där finns tid för vila och återhämtning. Där finns tid för att utveckla sin egen personlighet i lugn och ro. Barn behöver närhet till sina föräldrar.

Vem bestämmer?

Kompistryck har alltid funnits. I alla fall fanns det när jag var liten. Man skulle ha ”rätt” märke på byxorna och inte ha mössa. Man skulle ha ett ”lyckotroll” av rätt storlek. Silkepolo och 3-metershalsduk var också tufft att ha. Det var väl det ungefär. Nu är det värre. Barnen måste ha ”rätt” kläder och ”rätt” skor. Av ”rätt” märke och snitt menar jag. Men klädreglerna är ännu lite mer omfattande numera. Man får inte ha för varma kläder. Inte överdragsbyxor t ex. Då är man töntig. Redan i 1:an är man töntig om man har för varma kläder.

Man får heller inte visa att man är barnslig trots att man är ett barn. Det är barnsligt om någon följer en till och från skolan. Det är töntigt redan i 1:an. Det är också töntigt att behöva ringa hem efter skolan om man skulle vilja stanna kvar och leka en stund. Det är töntigt att gå hem och fika med sina föräldrar och syskon om man är ute och leker på eftermiddagarna. Det är töntigt att inte få cykla själv till olika aktiviteter på trafikerade vägar lite längre från hemmet. Det är töntigt att lägga sig för tidigt på kvällarna. Inte för att någon vet om när man lägger sig men det är töntigt i alla fall.

Listan kan göras lång på vad som är töntigt. Och vi vuxna ställer upp på allt. Vi frågar barnen om lov och tror att vi bestämmer ihop med dem i demokratisk anda. Men så är det inte alls. Det är andra barn som bestämmer över våra barn när skola och föräldrar (vuxenvärlden) inte talar om hur det ska vara. Det är de tuffa barnen som bestämmer. De som jag misstänker inte har föräldrar som är särskilt intresserade av vad deras barn har på sig och har för sig. Det är alltså barn som är försummade i någon mening som har fått makten över de flesta andra barn. Och i förlängningen också makten över oss vuxna.

Ett exempel från skolvärlden: Barnen ska på bio direkt på morgonen. De får veta att de kan åka tillsammans med en lärare från skolan men att de också kan åka själva om föräldrarna godkänner det. Ja, hur uppfattar barnen detta? Att det är ”bäst” att åka ensam. Att det är töntigt att åka med läraren. De tuffa barnen åker själva förstås. Mitt barn och hans kompis hittar inte. Jag föreslår att de kan åka med läraren men det går inte. ”Hur skulle det se ut? Vad tror du att vi skulle få höra sen?” Det blir morfar som får följa killarna till bion!!

När de vuxna slutar att bestämma överlåter vi till barnen att ta ansvaret. Till de tuffa barnen. Om skolan/föräldrarna i stället förutsätter att de vet hur det ska gå till då låter vi barnen slippa att ta ansvar, slippa att fundera över hur andra ska uppfatta deras val. De behöver inte fundera över vad som är coolt eller töntigt. Vi låter barnen vara barn. De kan lita på att någon tar besluten åt dem. De kan lita på att någon bryr sig om dem.

Trädgårdsarbete, surströmming och söndagslunch!

De sista äpplena har äntligen ramlat ner! Nu är det bara att vänta på att börja kratta löv i stället! 

Kungsnävorna har börjat bli röda!

Och funkiorna har sjunkit ihop av kylan! Inte så vackert men snart ska de täckas av granris!

Det är roligt att leka i jorden! 

Maken har inlevelsfullt berättat om surströmming för barnen och de var sugna på att prova. I lördags var det dags!

Så här äckligt luktade det!

För säkerhets skull gjorde jag en köttfärspaj också! Tyvärr tyckte barnen bara lite bättre om den än om surströmmingen!

Höstdagar!

Hösten har ändrat färg och blivit blek. Gult och grått och fuktig luft. Det är lika härligt nu som när den var färgsprakande.

 På väg hem från 6-års!

Det regnar mest varje dag. Lite trist kan man ju tycka men regnet har mycket spännande att bjuda på för en liten människa! Ljudet av vatten som porlar i en brunn kan man fängslas av en lång stund!

Pelargonerna är äntligen omplanterade och har fått flytta in i förrådet. De får tillbringa vintern på bordet min snälla man snickrade ihop i somras!

Kaffe och choklad gör det lite lättare att plugga! Jag hjälpte äldste sonen att få lite ordning på pluggandet inför nästa prov - i samhällsekonomi. Roligt nog tycker han att det är intressant med marknadsekonomi, budget och olika konjunkturer!

8-åringen vill lära sig skrivstil! Han blev inspirerad av hur fint hans mormor kan skriva. Vi har börjat träna lite smått!



Obligatorisk förskoleklass

Socialdemokraterna vill göra sexårsklassen obligatorisk och därmed införa 10-årig skolplikt. Mikael Damberg säger att barn som inte stimuleras i den ålder då de kan lära sig som allra mest riskerar att hamna på efterkälken. Tydligen tycker även Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Sverigedemokraterna att skolplikten ska vara 10 år med början från 6 år. Kristdemokraterna är emot det och Vänstern och Miljöpartiet tycker att det är en icke-fråga.

Det som är konstigt är att ingen av partierna som vill göra förskoleklassen obligatorisk vill förändra själva skolformen. Jag undrar hur Damberg (och övriga) politiker föreställer sig att barnen ska bli ”bättre” i skolan av att förskoleklassen görs obligatorisk när inte själva innehållet förändras. De allra flesta barn går i förskoleklassen som det redan är. De allra flesta barn vistas i förskoleklassen många fler timmar per dag än de 3 garanterade timmarna. Så har det ju varit i många, många år. Barnen är alltså enormt stimulerade. Ändå ser vi inga förbättringar i skolresultaten. Jag förstår varför också. Mitt barn älskar sin förskoleklass. Han vill dit varje dag eftersom han vill - leka! Det han lär sig är ganska försumbart. Han har lärt sig några nya sånger och ramsor. Det är nog allt! Jag är inte missnöjd med det utan jag glädjer mig åt att han trivs och att han gillar att leka med sina kompisar. Jag anser nämligen inte att han är mogen att sitta i skolbänken flera timmar varje dag som man gör i 1:an. Jag tror inte att det vore särskilt bra för hans ut veckling. Det säger jag inte för att han skulle vara särskilt obegåvad utan för att han är just bara 6 år. Han kan redan läsa och det har han lärt sig av mig – i 5-10-minuterspass när jag ser på honom att han har lust för det. Vill han inte struntar vi i det – det kommer fler chanser.

Barn nu förtiden har långa dagar i skolliknande miljöer redan från 1 års ålder. Det verkar inte vara enbart positivt för dem. ADHD och andra bokstavskombinationer har ökat och skolresultaten har dalat. Kanske skulle barn må bra av mer tid hemma, i lugn och ro. När de är mogna för det behöver de en skola med bra lärare och bra innehåll under lagom många timmar varje dag. Barn har inte samma ork som vuxna. Små barn har inte samma ork som stora barn. Ändå utsätter vi våra minsta barn för mer än de större barnen. De små barnen har längre ”skoldagar” än de äldre. Barn på lågstadiet går på fritids efter skolan. Det gör inte de stora barnen (de är ensamma hemma i stället! ). Visst, de är på fritids för att leka men man ska ha klart för sig att de är inte i sitt hem och därmed kan de inte vila på riktigt. Det är bara att själv tänka sig in i att man skulle vara tvungen att spendera sin fritid tillsammans med många andra vuxna som man inte själv har valt att tillbringa sin tid med i aktiviteter man inte själv fullt ut styr över för att inse att det inte rör sig om vila. Vila är att vara i sitt eget hem och välja sina egna aktiviteter. Jag tror att vi sliter ut våra barn i förtid.

Vem som helst måste väl konstatera att det är något underligt som pågår när man vill göra lek (för det är det som pågår i förskoleklassen) obligatoriskt! Varför vill man det och varför säger ingen att det är underligt? Detta antyder att det finns ett annat, underliggande motiv (jag är nog paranoid, men vänta bara så får vi se….). De vill ha våra barn, hela tiden. Rätt vad det är sitter vi där med obligatorisk förskola från 1 år.

Fiskpinnar och remouladsås!

Fiskpinnar är gott! Fast inte de där köpta! De är mycket godare när man gör dem själv och det är inte särskilt jobbigt heller. Skär bara halvtinade torskblock i skivor och dubbelpanera dem. Stek dem frasiga i smör. Mos och rivna morötter är gott till. Fast igår var vi sugna på remouladsås så då fick det bli stekt potatis till.

Remouladsås finns det många recept på. Det här är riktigt gott med riven pepparrot och finhackad purjolök i.

Remouladsås 4 p:

1 dl majonäs

2 dl creme fraiche

1 msk curry

2 msk pepparrot, riven

1 dl ättiksgurka, finhackad

1 liten purjolök, finhackad

salt och peppar

lite citronsaft

Blanda allt.

En sallad med färsk spenat och tunna äppelklyftor fick det bli till. Olivolja och lite citronsaft ringlade vi över. Egentligen ska det vara valnötskärnor till men det hade vi inga så det fick bli pumpakärnor istället - gott det med.

Kringlor och Tarte Tatin

8-åringen och 6-åringen är just nu väldigt förtjusta i Elsa Beskows berättelser. De gillar både historierna och bilderna. Jag förvånar mig lite över att historierna går hem så bra. Tempot är långsamt och det är inte omedelbart spännande men de "har något" som gör att man blir intresserad ändå. Bilderna är dessutom helt underbara och om man vill vara pedagogisk finns det massor att prata om kring bilderna, framför allt vad gäller växter och djur.

 I går läste vi Petter och Lotta på äventyr och där berättades det att barnen fick kringlor av en snäll tant. 6-åringen ville omedelbart baka kringlor och det gjorde vi också senare.

  Vi gjorde en vanlig bulldeg och tillsatte 1 ägg. Kringlorna blev inte lika fina som på bilden - de jäst i hop lite väl mycket. Men goda blev de i alla fall och det var roligt att "kringla" i hop dem.

Vi gjorde också en Tarte Tatin. Det var många år sedan jag gjorde en sådan sist och den var lika god som jag mindes den! Det finns ju olika varianter på Tarte Tatin - med halva äpplen och med smördeg. Jag valde att klyfta äpplena och gjorde en mördeg i stället.

6-8 portioner

4 stora äpplen

40 g smör

2, 25 dl socker

vatten

Mördeg:

100 g smör

3 dl vetemjöl

1 dl socker

1 ägg

Smält socker (1, 25 dl med lite vatten i en stekpanna. Hela botten ska vara täckt.

Kärna ur, skala och klyfta äpplena.

Täck stekpannans botten med äppelklyftorna coh strö över resten av sockret och klicka på smöret.

Kavla ut pajdegen och lägg ovanpå äpplena. Tryck till runt kanterna.

Grädda i 225 grader i ca 25 minuter.

När den svalnat lite ska den vändas upp och ner så äpplena kommer uppåt. Lägg helt enkelt ett fat ovanpå stekpannan och vänd den sedan.

Eftersom stekpannan ska in i ugnen måste handtaget också var i metall förstås! Och kom ihåg att inte ta i handtaget i första taget när du tagit ut den ur ugnen!

Servera med vispad grädde eller vaniljglass.

Borsta, borsta tänderna!

Tänderna ska borstas morgon och kväll! Är man 1,5 år och har spring i benen är det inte så roligt! Och det är inte så lätt att vara den som ska borsta de små gaddarna! Men man får ha sina knep! Och det har säkert alla som har småttingar med tänder som ska borstas.

Här är mina:

• Ha fler tandborstar än en! Grabbar barnet tag i tandborsten tar du fram en annan! OK då, barnet har två händer - det kan alltså behövas en tredje!
• Låtsas att det finns djur i munnen. Man får råma som en ko och borsta bort kossan!
• Låstas att det finns knappar lite här och var! Näsknappen öppnar munnen! Hakknappen sätter igång borsten!
• Låstas att tandborsten är en racerbil som vill in och köra i munnen!
• Senaste favoriten för vår minsting är att larmet går. Larmet går och måste borstas av! Många olika larmljud gör att vi får borsta så länge vi vill!

Vems ansvar?

Dagens ledare handlar om att miljöpartiets skolpolitik är löjlig. Ledarskribenten anser att miljöpartiet anstränger sig för mycket att framstå som ungdomliga. De förklarar det faktum att så många elever skolkar med att det måste vara roligt att gå i skolan. Skribenten fortsätter med att förklara att skolan inte är en fritidslokal eller ett hobbyrum. Han säger att det inte är skolans fel att eleverna har fått för sig att de kan strunta i skolan när den inte är tillräckligt rolig. Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen. "MP är i dag det parti som tydligast står för den skolpolitik som Socialdemokraterna stod för under det stora socialiseringsprojektet som beskrevs av Ingvar Carlsson som att skolan skall vara den spjutspets som formar den socialistiska människan. Föräldrar ansågs inte pålitliga nog vad gällde uppfostran av barnen: Tänk om de lärde ut fel tankar och idéer? Tänk om de inte fostrade barnen till att rösta rätt?" Ledaren fortsätter med att säga att Miljöpartiet fortfarande har detta synsätt: "Ändamålen helgar alla medel. Certifierad personal med kunskaper i genuspedagogik och källsortering bör lära barnen rätt och fel." Slutorden blir: "Låt föräldrarna ta ansvar för att uppfostra sina barn. Det finns inga som är bättre lämpade för det."

Jag håller med om ovanstående (fast jag tror inte att MP är unika. Inget av partierna tror att föräldrarna är viktiga över huvud taget när det gäller att ta hand om sina egna barn) men det finns uppenbara problem med att säga att det är föräldrarnas ansvar att fostra barnen. Föräldrar kan inte fostra sina barn när de inte har ansvar för dem. Föräldrar i dag fråntas ansvaret för sina barn redan vid drygt 1 års ålder. Föräldrar och barn tillbringar mer tid ifrån varandra än med varandra. Hur kan man ta ansvar då? Hur lär man sig som förälder att ta ansvar när barnet är tillsammans med andra vuxna mer än med dig? Den plats där barnet är mest där sker fostran. Det går inte att komma ifrån det. När barnen blir stora och går på högstadiet och gymnasiet är föräldrarna för sent ute - grundfostran är redan gjord!

Ett annat problem är att det har blivit väldigt oklart vem som egentligen har ansvar för barnen. Som förälder kan man inte riktigt lita på att skolan tar ansvar under de timmar barnen är där. På mina barns skola förväntas barnen cykla själva till olika aktiviteter under skoltid. När jag frågar vem som egentligen har ansvar om det skulle hända något får jag svaret att det har förstås skolan men att barnen måste träna sig på att ta ansvar själva (alltså är det helt ok att 10-åringar cyklar själva till aktiviteter utanför skolans område). Detta var helt otänkbart när jag själv gick på mellanstadiet för 35 år sedan. Barnen får också jogga utan vuxensällskap långa sträckor utanför skolans område redan när de går i 2:an. Skolan är förstås ansvarig men för den sakens skull behöver de inte vara närvarande! Ett tredje exempel är att barn numera slutar på fritids redan efter 3:an - i alla fall i min stad. De är alltså hemma ensamma ett antal timmar efter skolan från 10 års ålder. Vem är ansvarig om det händer något? Föräldrarna förstås! Men för den sakens skull behöver de inte vara närvarande. Det kan tyckas som petitesser - barn är duktiga - de klarar det mesta. Men jag anser att det säger mycket om hur vi ser på barn och ansvar. Det är ingen som har ansvaret längre. Staten hade ambitionen och ta det men klarar förstås inte av det. De är ju inte föräldrar. De har inget personligt intresse av barnen. De älskar inte barnen. Föräldrarna har fråntagits sina möjligheter att ta ansvar på allvar och kanske till och med fråntagits lusten att ta det. Det är naivt att tro att ungdomar ska känna ansvar när ingen annan gör det!

Datorer i skolan!

I gårdagens tidning står att en högstadieskola i kommunen har fått en anmärkning av skolinspektionen. Anmärkningen gäller det faktum att skolan inte har tillräckligt med datorer och att det finns andra brister inom IT-området. Visst är det bra med datorer. Det går mycket snabbare och enklare att färdigställa ett skriftligt arbete och internet gör det enklare att snabbt få tag i information. Men jag tror inte att man ska inbilla sig att datorer i sig gör eleverna bättre i skolan. Man får inte glömma bort att en dator är ett redskap, precis som en penna eller en lärobok. Det räcker inte att ge eleverna pennor och böcker. Någon måste lära ut hur man ska använda de redskap man fått. En bra lärare är hundra gånger viktigare än en dator.

Ledaren i tidningen handlade också om datorer och elever. Chefredaktören tyckte att det är självklart att alla barn i skolan ska ha varsin dator. Det ska vara lika självklart som att de har läroböcker. Jag fattar inte riktigt tänket. Vad är det barnen ska göra med datorerna? Hur är det tänkt att barnen ska utvecklas med hjälp av dessa datorer? Man kan bara konstatera att man numera har en övertro på IT. På lärarhögskolan var det också mycket prat om IT. Det skulle användas "kanoner" och saker skulle presenteras på powerpoint. Vad som skulle presenteras och hur pratades det mindre om.

Hur tror jag då? Datorer har man för att skriva och läsa texter från internet. Då borde det vara rimligt att lära sig skriva och läsa (då menar jag inte basfärdigheterna skriva och läsa) först.

Eleverna behöver lära sig hur man läser. Man behöver få läsvana genom att få läsa olika typer av texter, ofta. De behöver lära sig hur man handskas med en text. Hur man väljer ut vad som är viktigt, hur man drar slutsatser, hur man värderar det man läser osv. Eleverna måste också få lära sig hur man skriver. Man måste få lära sig stava, organisera orden till korrekta meningar. Lära sig syfta framåt och bakåt i texten. Man måste gå vidare och lära sig att strukturera en text med inledning, en logisk styckeindelning och en avslutning. Man måste lära sig hur man argumenterar för sin sak, hur man redogör för fakta etc. Man måste få hjälp med att utöka sitt ordförråd genom att tillsammans läsa texter och arbeta med dem för att fördjupa sin förståelse för innehållet. Allt detta kan inte eleven lära sig på egen hand tillsammans med en dator. Det behövs kompetenta lärare för det.

Skolan måste också hjälpa eleverna att lära sig studera. Man kan inte skyffla över ansvaret på eleverna. Eleverna måste få hjälp med att veta vad de ska lära sig och hur det ska gå till. Lektionerna måste ha en tydlig struktur och läraren måste ha en långsiktig plan. Läxor ges för att stötta eleverna i att repetera och befästa sina kunskaper samt för att ge dem arbetsvana och självdisciplin.

När lärare och skolledning förstår och tar sitt ansvar i att undervisa och vägleda eleverna då är datorer ett bra hjälpmedel. Utan detta reduceras den till en rolig leksak!

Partiledardebatt!

Tittade på partiledardebatten i går och förundrade mig över att familjepolitiken aldrig kom på tal. Hur ska man uppfatta det? Som att frågan inte är så viktig? Eller att partierna i det stora hela är överens om hur det ska se ut? Det kanske inte är ett "ämne" längre över huvud taget?

Fransk afton!

Middagen i fredags kväll hade franskt tema. Sniglar till förrätt. Barnen var duktiga och smakade men hade lite olika åsikter om smaken. En tyckte det var gott och åt flera stycken, en bara smakade... 6-åringen tyckte det var rätt otäckt men satte i sig flera stycken ändå!

Till varmrätt blev det Coq au vin, stekt potatis och haricot verts.

Efterrätten blev två olika mousser (vit och mjölkchoklad).

Härlig höst!

Älskar hösten! Fukten, färgerna, dofterna...

Maskstudier!

Lite arbete på tomten! Det ska sopas...

...städas inför vintern. Till våren ska det sås nytt gräs där vi har planat ut och fyllt på ny jord.

Små tankar om att lära barn att läsa!

Jag funderar på läsinlärning. Jag är utbildad ämneslärare och tidigarelärare men jag har inte arbetat på väldigt länge. På lågstadiet har jag aldrig arbetat och intressant nog fick vi inte lära oss hur man lär ut läsning på lärarutbildningen heller. Det var gott om teorier - den fonologiska cirkeln och lite annat jag nog har förträngt. Det var också en del prat om pedagogik. Man ska inte använda böcker utan barnet måste vara kreativt. Man kan t ex skriva bokstäver med lim och hälla på färgad sand och då blir det lätt att känna bokstaven med handen. Pinnar och kottar skulle gärna användas. Att hoppa och skutta och gymnastisera fram läsningen pratades det också om. Konkreta råd om hur man faktiskt gör för att hjälpa barnen knäcka läskoden fick vi däremot aldrig.

Hur som helst - jag har ingenting att komma med så det jag säger är inte särskilt mycket att bry sig om - bara spekulationer. Fast jag har lyckats lära mina fem äldsta barn att läsa i alla fall. Jag har ändrat mina metoder lite för varje gång men i stort sett håller jag mig till samma modell. Jag går efter den här boken:

Ni ser att boken är välanvänd! Den börjar med att gå igenom 4 bokstäver: O, S, M och R. Smart eftersom man av dessa kan bilda en hel del ord! Mor, mos, ror, ros, mos... Otroligt uppmuntrande att kunna läsa och skriva så mycket på en gång!! Ramsorna uppskattas av barnen och bilderna av Ingrid Vang Nyman är fina!

Varje bokstav presenteras med en liten vers. De är lite småroliga (ibland väldigt föråldrade och vid något tillfälle lätt fördomsfulla - men man får ta det med en nypa salt) Mina barn har gillat verserna och jag tror att det är "bra" att de är skrivna på rim och har en viss rytm. Sedan får man ljuda bokstäverna. Det finns bilder och de kan man använda för att lyssna var i ordet de här första 4 bokstäverna finns - först, slutet eller i mitten.

Sedan kommer det ord att läsa. Först är det bara lösryckta ord - både med stora och små bokstäver. Rätt snart tar man bort orden med stora bokstäver och kör bara med små. Relativt fort kommer det små texter. De är korta och samma ord upprepas flera gånger i samma text, t ex en, ett, mor, far, mat... Det är bra eftersom ordbilden går in i hjärnan fort och ansträngningen att läsa blir mycket mindre.

I slutet av boken blir texterna längre och liknar mer "riktiga" berättelser och sagor. Den här om häxan har alla mina barn gillat skarpt! Den är inte så märkvärdig men tydligen är det något som fascinerar. Många av texterna är lite underfundiga och jag tror att de tränar upp förmågan att "läsa mellan raderna". Vad är det för läxa häxan får? Vad kan man dra för lärdom av detta?