På dagarna står de där genomtänkta hemmen tomma. Ingen är i dem. Gator och villatomter är tomma och tysta. Dagis och fritids ekar av barnaröster. Hemma sitter halvstora barn och tonåringar framför datorerna. De fikar i ensamhet eller med kompisar. När de vuxna kommer hem ska det handlas och lagas mat, städas och tvättas. Läggas barn och tittas på tv.
Vi skaffar våra små barn. De hör ju till på något sätt. Vi längtar efter dem. Vi väntar dem och föder dem. Ammar dem ett tag, gosar med dem och vyssar och vaggar och kånkar och bär. Älskar dem. Men en sak ska vi ha klart för oss - de tillhör inte oss. De tillhör samhället. De måste offras på något altare - jämlikhetens, ideologins, tillväxtens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar