torsdag 16 november 2017

Koka grodor

Nu är det bestämt! Det som man länge pratat om! Förskoleklassen blir obligatorisk! Skolplikten skall nu gälla i 10 år istället för i 9. Och Fridolin är glad! Nu ska alla 6-åringar få börja arbetet med att lära sig läsa, skriva och räkna. Och inte nog med det...alla som kommer från förskolan kommer nu att få en bra brygga på vägen in i grundskolan. För nu ska minsann inte bara 98 % av alla 6-åringar få den här chansen. Nu ska även de där 2 udda % få vara med. Alla ska med helt enkelt!

Alliansen tycker inte att det här är bra. De vill för all del också ha en 10-åring grundskola och att barnen ska börja när de är 6 år (eller 5 då om barnen är födda under andra halvan av året) men de vill att första klassen ska vara 1:an och inte någon löjlig förskoleklass. Och det tycker Fridolin i sin tur är dumt. Han säger att han inte för sitt liv kan förstå varför man i en tid av lärarbrist skulle göra AKADEMISKT UTBILDADE EXPERTER PÅ SMÅ BARNS LÄRANDE obehöriga att jobba med 6-åringar. Men det är klart..så måste han väl säga. Det finns ju inte lärare att få tag på till alla dessa förskoleklasser. Och hur skulle det bli med innehållet för den delen? Då skulle man ju få utöka kunskapsmålen. För normalt sett borde man väl hinna med mer på 10 år än på 9? Fast inte i Sverige förstås. Det är liksom inte mängden kunskap som räknas...det är tiden. Det gäller att fylla ut tiden. Med nåt. Strunt samma vad.

Så ingenting kommer att ändras. Förskoleklassens verksamhet ska ha samma syfte och innehåll som idag men lärarna kommer att kunna jobba mer långsiktigt och medvetet med att utveckla barnens kunskaper. För det tar ju tid att lära sig saker och ting. Klarar barnen inte av att lära sig det de ska på 9 år så funkar ju 10 förstås bättre. Och för att kunna arbeta långsiktigt och medvetet...ja då krävs det ett obligatorium. Fast allt ska vara på lek förstås. För det är ju små barn. Och då är det ju jätteviktigt att alla får vara med. Inga barn får slinka mellan maskorna. Inte en enda liten promille. Alla måste leka. För Fridolin och co vet att det är bra. Barn måste leka under överinseende av akademiskt utbildade experter.

Så nu har lek gjorts obligatoriskt. För så kan det gå till i Dagisland. Och ingen säger ett ord om det. Ingen säger ett ord om att det är märkligt att göra lek obligatoriskt. Nä. För alla vet att det är normalt. Det har blivit normalt att det onormala är normalt. Ingen funderar över vad detta varslar om. Ingen funderar över det faktum att om en lek kan göras obligatorisk kanske en annan lek också kan det. Ingen funderar över det faktum att bryggan mellan dagis och skolan nu har liksom bakats in i själva skolan och att bryggan just mellan dagis och skola egentligen är borta. Kanske behövs det en ny brygga snart? En mellan sista året på förskolan och första i skolan? Kanske måste detta året också bli obligatoriskt. För det är ju några procent av barnen i Sverige som inte leker under överinseende av akademiskt utbildade experter under sitt femte levnadsår. Eller fjärde. Och så vidare. För det går nog vidare.

Det är väl så här man gör när man kokar en groda. Sakta, sakta skruvar man upp temperaturen. Lite i taget. Allmän förskola. Gratis vissa timmar. Rätt för syskon att gå i förskola. Rätt till heltid på dagis oavsett vad föräldrarna har för sig. Elevens val i skolan för att fylla ut. IUP i skolan för att fylla ut. Lite, lite längre skoldagar...10 minuter ena året och 10 andra...och vips går barnen plötsligt till framemot 15 på dagen fastän att de bara är 10-11 år gamla. Prat om rätt till heltid för särskilt kvinnor. Högre pensionsålder. Knaperi knaperi knus...vem knaprar på mitt hus? Det är staten. Som knaprar och knaprar och någon gång kommer vi nog fram till den slutgiltiga lösningen. Heldagssysselsättning för hela det svenska humankapitalet. Och då blir allt bra.




tisdag 14 november 2017

Snö!

Idag kom den första snön och lyckan var stor! Sexåringen blev så glad, så glad och ville till pulkabacken på direkten! Det blev ju inte så...inte ännu...men det räckte gott att bara kunna dra på sig overallen och ut på tomten och känna på snön...och bli ännu mer glatt överraskad över att det var kramsnö! Ingen snöfästning blev det som han tänkte först...men en snögubbe gick också bra! Jag hade inte tid att vara ute något särskilt men det gjorde inget det heller...han hade kul i sitt eget sällskap och grejade länge därute i snön! Rosig och glad kom han in och fick sitt mellanmål lite efter alla andra som inte hade tid att vänta på att snögubben skulle bli färdig! 

¨







Den där jämställdheten!

För några dagar sedan pratade de om Tyskland och jämställdheten på radion. Två kvinnor fick vara med och prata - Lotta Lundgren, svensk författare bosatt i Berlin, och Vibeke någonting, skandinavist som startat en tysk avdelning av den svenska stiftelsen AllBright.

Det började med lite prat om Merkel. Paradoxen Merkel...att i landet där män dominerar på alla viktiga poster så finns en kvinnlig statsminister.

Skandinavisten berättar att Tyskland ligger decennier efter när det gäller jämställdhet. Och det beror på att kriget kom emellan. På 30-talet startade vår jämställdhetsdiskussion men då var ju Tyskland upptaget av nazism och annat. Nazismen innehöll dessutom en manlighetskult likväl som en moderskult och detta har skapat stereotyper som fortfarande sitter i. I forna DDR blev det annorlunda. Där blev det självklart att mammor förvärvsarbetade och lämnade ungarna till dagis. Men i Västtyskland stannade mammorna hemma. För några år sedan infördes dock rätt till barnomsorg för barn från 1 år. Fast fortfarande finns det för få dagisplatser i västra delen av Tyskland. Något som inte är fallet i forna DDR. Där finns det gott om dagisplatser. Men det är på g i alla fall...det blir gradvis bättre i västra delen. Fast fortfarande är normen att mannen jobbar heltid och kvinnan är hemma eller jobbar lite. Hälften av alla kvinnor som jobbar jobbar deltid...och då mindre än 20 timmar i veckan. Ja, det är lustigt...nazism vill ju ingen ha. Och manlighetskult och moderskult...äh, det kan vi klara oss utan. Men ändå tycker jag att det är märkligt hur begreppen rörs ihop. Skandinavisten verkar mena att det där med att ta hand om barn, om man är mamma, på något sätt hör i hop med nazismen, är osunt, fel. Och hon menar absolut att det var bättre i DDR, en diktatur, precis som Hitlertyskland. I DDR fick inte mammorna välja hur de ville göra, lika lite, eller ännu mindre antagligen, än en mamma i Västtyskland...det var bara att lämna in ungen på dagiset. Och när man blir tvungen till något så uppstår en norm. Det är bara en annan norm. Varför är lämnabortnormen bättre än tahandombarnnormen? Skandinavisten förutsätter att det är bättre att arbeta mer än mindre. Hon förutsätter att deltid är dåligt för mammor...men hon talar inte om varför. Jag tänker....hur lurad kan man bli? Hur kan man på fullt allvar påstå att det är bättre att förvärvsarbeta fler timmar än färre? Och så glömmer hon bort en sak till...hon glömmer att berätta att i Tyskland är grundavdraget 80 000 istället för knappt 19 000 som i Sverige. Det gör att det kan vara lönsamt att ta ett deltidsjobb och lägga sig på en lägre lönenivå och behålla alla eller nästan alla pengar! Särskilt som de i Tyskland har frivillig särbeskattning. Men sånt är inte intressant att berätta. För då kan folk börja tänka. Och det vill man inte när agendan är att vilja bestämma över folk.

Ja, och så intervjuar man en kvinnlig hög chef. Hon har blivit ifrågasatt och hennes make ännu mer eftersom han är hemmaman och tar hand om de fem barnen. Hon berättar att det finns en traditionell syn på moderskap i Tyskland. Mammor förväntas ta hand om barnen och tänka på dem hela tiden. Män antas inte kunna ta om hand om sina egna barn. Det är vanligt att stanna hemma i 3 år med varje barn...även om man har hög utbildning. Och om man då skaffar två barn..ja, katastrof...man blir hemma i hela sex år och då är det svårt att ta sig tillbaka på arbetsmarknaden. Jag tänker att den där kvinnliga chefen ändå är lyckligt lottad. Trots att hon och hennes make blir ifrågasatta. De kan i alla fall välja att en förälder kan ta hand om de fem barnen i hemmet. Det kan man inte göra i Sverige. I Sverige blir inte mammor skammade om de lämnar bort sina barn eller gör karriär. Men i Sverige kan inte en pappa bli hemmapappa om kvinnans lön inte är väldigt hög. En fembarnsfamilj förväntas klara av att ha två förvärvsarbetande föräldrar och lämna in ungarna på dagis och låta hemmet sköta sig självt på något mirakulöst sätt.

Lotta Lundgren berättar om vad som lägger hinder i vägen. Hon skulle önska att hon fick fem minuter med Merkel. Då skulle hon omedelbart berätta för henne om vad som gjort Sverige till en sådan succé! Sambeskattning måste bort och studielån måste in. Dessa två enkla åtgärder skulle göra att människorna i Tyskland blev mer individer. Och detta skulle innebära en större frihet på sikt. Lotta Lundgren glömmer bort en sak. Hon glömmer bort att i Tyskland har man frivillig särbeskattning. Det betyder att en mamma visst kan förvärvsarbeta om hon vill. Man har också skatt efter försörjningsbörda vilket gör att familjen kan välja hur de vill ha det...ha en förälder hemma eller köpa dagisplats. Det kan inte vi i Sverige. Här får vi foga oss. Vi blir individuellt beskattade, precis som Lotta tycker är rätt, och det gör oss till slavar, mindre fria, inte mer, och omöjliggör för en familj att försörja sig på en lön. Det Lotta vill, det är att tvinga mammor att ta skeden i vacker hand genom att styra med ekonomi. Men det säger hon inte. Hon låtsas att tvång är frihet.

Men Vibeke berättar att minsta möjliga enhet i Tyskland är familjen. Den skyddas av staten. Man är finansiellt ansvarig för barnen och för familjen och för sina föräldrar. Man är skyldig att bry sig om barn och föräldrar. Och den lotten faller på kvinnorna. Föräldrar är skyldiga att försörja sina barn tills de har en yrkesutbildning. Och därför är sambeskattningen en helig ko som vissa knystar om men ingen vågar röra. Tja, det låter väl bra va! Att familjen är den minsta enheten. Vi lever ju i familjer. Familjen är samhällets fundament. Utan familjer...ingen framtid. Och tänk att leva i ett land där staten skyddar familjen. Vilken dröm! Men inte i en skandinavists ögon. Inte i en feminists ögon. För de som vill göra karriär...de vill att alla ska vara som de. Jag antar att det är avundsjukan som spökar. Om vi offrar våra barn och vårt moderskap kan vi inte stå ut med att andra får njuta av barn och familj och hem och den tid man har tillsammans. Då blir det orättvist. Och i diktaturer är det viktigt att alla gör lika. Förtryck kan man mycket väl stå ut med...om alla gör lika.
.






lördag 11 november 2017

Helgen är här....

...och det är skönt! Ute är det grått och blött! Det här har varit en annorlunda vecka...förra veckan fick jag för mig att kolla upp någon gammal släkting och ja, det ena ledde till det andra...och så slutade det med att jag tog en tvåveckorsgratisperiod på MyHeritage! Så den här veckan har jag suttit alldeles för mycket och rotat i gamla inscannade husförhörsprotokoll och födelsenotiser...Det har varit spännande! Underbart spännande och jag har sökt mig tillbaka så långt jag kunnat på mammas och pappas sida...följt trådarna tillbaka i tiden...dubbel- och trippelkollat namn och årtal och letat gamla dokument för att se att allt stämmer...tappat tråden...börjat om...inte kunnat gå vidare med några jag varit nyfiken på! Så den här veckan har jag inte varit här hemma så mycket...jag har varit ute på en lång tur i historien och hamnat lite överallt! Jag har varit i Värmland, Småland, Närke och Dalarna...det är min släkts landskap! Ett par turer till Stockholm har det blivit...några glimtar av några som for iväg till Amerika...några kom tillbaka! Äktenskap och barnafödslar...barn som dog i sina yngsta år och några som blev uppemot 100 år! En lång tråd med smeder i generationer...det slutar med franska namn...vi har alltid pratat om att vi har valloner men i en helt annan gren av släkten och så verkar det alltså vara sant men på ett helt annat sätt! Torpare i mängder men också hemmansägare och bönder! En professor...kvinnor som gifte upp sig i storstäderna...journalistfruar, lärarfruar...Soldater i en lång rad...fem generationer i rad...Det är bara namn på papper och siffror och noteringar....men för mig har det blivit liv i det...de yngsta har jag träffat, deras föräldrar har varit närvarande genom berättelser och fotografier...nu fick alla de som kom innan lite mer liv! Det känns fantastiskt. Två skrivböcker har jag fyllt med allt jag letat fram..en för mammas sida och en för pappas. Många tankar har jag fått...reflektioner om mig själv och vad jag bär med mig.

Känslan att hitta det namn man letar efter....häftigt! När man letat länge och inte hittat något och så plötsligt...står namnet där! Föräldrarnas namn avslöjas...kanske ett ortnamn, ett yrke! Och så tanken på att när detta namn man hittat skrevs ner...var denna person, någon just jag på något sätt hör ihop med...ett litet, litet barn...de där föräldrarna som nu är mer än hundra år gamla var unga och hade just fått en liten bäbis att ta hand om. Det känns liksom stort och underbart. 









söndag 5 november 2017

Söndag kväll...

...och höstlovet är slut! Det var ett bra lov på det hela taget! Vi hann med lite allt möjligt...

En massa rullskridskoåkning
En storhandling...där vi förundrade oss över att halloweenprylarna samsades med julgrejerna! 
En tur till närmsta storstad...shopping...vinterkläder, vantar, mössor...mat på thaibuffé (som vi brukar för alla tycker att det är så gott)...IKEA...
Hushållsarbete...för det slipper man ju aldrig undan...men barnen hjälpte till med lite allt möjligt...städning, plockning...och en del matlagning! Här steker de två yngsta plättar och idag slapp jag all matlagning! Äldste sonen fixade en morotskaka till fikat (supergod) och lagade dessutom kvällsmaten...en jättegod red currykycklinggryta! Det gjorde mig riktigt glad! 
En tur till biblioteket! Där hittade barnen en hel del roligt...en bok om hur man ritar zombies, en bok om anatomi, en om djur...och jag letade efter Kazuo Ishiguros Begravd jätte...men den var utlånad. Så det fick bli hans Nocturner i stället!
En tur ut i skogen för att ta lite granris (från avverkade träd) och fika och promenad!
Det var härligt att vara ute i höstluften! Det var vackert redan från början men när skymningen sänkte sig bjöd naturen på en fin föreställning...ljuset ändrades för varje minut...rosa, rött, lila, silver...
En tur till kyrkogårdarna där de som gått före vilar på fredagen tillsammans med mormor och morfar...
Och en tur till på lördagskvällen när maken var hemma...för att tända ljus på hans pappas, barnens farfars, grav. Det var vackert när det var helt mörkt...alla dessa ljus i svarta natten...
Och så hann vi med en massa annat också...sova, vila, spela tv-spel, titta på massa bra på tv, prata, spela kort, rita, läsa, släktforska...Men nu är det slut på lovet för denna gång och i morgon börjar vardagen igen! Jag skrattar lite åt hur det är när man jobbar hemma...hur allt blir liksom tvärtom...för mig blir det lite mer lov när lovet är slut...alltså inte att det blir roligare men mindre att göra! Och det här lovet har min make haft det extra mycket på jobbet med både långa dagar och flera kvällsaktiviteter vilket gör att jag går miste om en del hjälp på kvällarna! Och så har jag prioriterat utflykter, promenader, tv tillsammans med barnen och sånt...och det har bromsat upp hemmets skötsel lite...tvätten har växt till sig och golven måste skuras...I morgon lagar jag bara mat till mig och minstingen till lunchen istället för till hela...Lite trött är jag efter lovet...men ändå väldigt glad! Vi har haft fina dagar och bara tanken på att jag har kunnat vara ledig och hemma med barnen istället för att gå till ett jobb och låtit dem vara ensamma hemma eller på fritids känns bra! Och så tänker jag på hur trött jag hade varit om jag hade haft ett jobb att sköta samtidigt som jag har allt det här andra med barnen och hemmet! Hur hade jag fixat det? Det vågar jag knappt tänka på! 





måndag 30 oktober 2017

Helgen som gått...

...var en bra helg! Vi jobbade hela helgen och det kändes bra för vi har mycket som måste göras och som helst ska bli klart innan den riktiga vinterkylan kommer!

Jag och småbarnen jobbade i trädgården! Krattade löv, städade undan leksaker, städade lekstugan, tog en hel del ogräs...Det här härligt ute i trädgården...en lite isig kyla, fina färger...höstens färgprakt är nästan borta och färgerna är nedtonade och stöter i brunt...det är fint...lugnt och stilla. 
Solrosen har tappat sina gula kronblad och bara foderbladen är kvar...det gula har blivit brunt och mildgrönt...Lika vackert som på sommaren...bara annorlunda! 
Nävorna fortsätter att spraka i rött och guld och grönt! 
Och floxen kämpar på...några enstaka färgklickar bland allt det vissna! 
Barnen växlade mellan att hjälpa till och leka...trädklättring, studsmattehoppning...
Maken jobbade på med utbyggnaden...drog el och fixade med golvreglar, satte dit gipsplattor på väggar och tak...fick god hjälp av tre av de största barnen och min pappa. Och så fixade äldste sonen med sin bil...installerade motorvärmare...läste i handböcker, tittade på youtube...var hos morfar och tittade hur det såg ut i hans bil...fick hjälp av sin pappa...och till slut gick det vägen!  

Katten tycker kylan är lite trist...det blir bara korta svängar ut och runt huset och så in igen...somnar i sin favoritfåtölj på fårskinnet! Han börjar bli gammal...fyller 17 år i morgon...men verkar pigg och frisk än så länge! 
'
En ny kvällritual har vi skaffat oss! De yngsta två älskar att åka rullskridskor så en vända på gångvägarna har det blivit innan kvällsmaten...härligt för mig att gå fort och för barnen att rulla fram och testa att åka i backar! Det är mysigt att ge sig ut när mörkret faller och himlen blir silverblå och luften bär på föraningar av vinter! 
Men nu är det måndag! Det är lov och det är härligt! Vi sov länge i morse och har inte gjort något särskilt idag...tittat på tv, räknat lite matte, tränat på lite engelska och tyska, lagat mat, varit och handlat...struntat i att städa och tvätta...det syns...men ett ryck om en stund, innan kvällsmaten, får nog bukt med det...

Som gubben i lådan!

Jag läser en liten artikel om ett lokalt städföretag...som är kopplat till någon koncern. Det här städföretaget vill förändra synsättet inom städbranschen. Personen som startade företaget hade till en början samma förutfattade syn på städjobbet som alla andra...att det handlar om tillfälliga jobb i jakt på något bättre. Men sedan fick hon reda på företagets värdegrund och hur tanken var att jobba för att höja statusen.

Man jobbar efter ledorden SKEN. STOLTHET, KUNSKAP, ENERGI, NÄRVARO.

Städerskorna är STOLTA över sitt hantverk. Folk tror att alla kan städa men så är det inte. Personalen är experter, har alltså KUNSKAPER, på det här och de tycker dessutom att det är roligt.

Städerskorna vill också alltid vara en frisk fläkt i kundernas vardag. Det är detta som är ENERGI. Kunderna blir alltid bemötta med ett leende. Manvill förmedla en positiv energi och vara en tillgång för kunderna.

NÄRVARO handlar om att finnas på plats, vara tillgängliga och följa upp arbetet som utförs.

Personalen på just min ort brinner för det här med städning och det är verkligen skillnad på att städa och att städa med hjärtat.

Chefen berättar att det är mer accepterat att anlita städfirmor för att få möjlighet att prioritera sin lediga tid på annat. Folk vill helt enkelt leja ut sin städning mer nu än tidigare och det är fint...det är ju speciellt att låta någon annan städa ens privata hem. Detta bygger på TILLIT.
                                           
Ja, det är fint. Jättefint. Inget fel på det. Köper man städning vill man ju ha någon som har kunskaper för att städa bra, som helst gillar sitt jobb, varför inte brinner för det, som är pigg och glad och som är där. Inget fel på det. Men samtidigt är det lätt att bli lite full i skratt. Vad hände här? Anar man inte den där härliga stereotypa hemmafrun från 50-talet, som satte en ära i att serva, hålla fint, vara glad, sprida positiv energi till sin utarbetade make, var stolt över sitt hantverk och allt det där? Hon som vi alla har lärt oss att se ner på och tänka på som sunkig. Och som kanske inte ens har funnits i någon särskilt utsträckning i just den här glättiga, tjänsteandenöjda tappningen utan för det mesta var en helt vanlig hemarbetande kvinna. Mch nu är hon alltså tillbaka. På riktigt. Som gubben i lådan poppar hon, eller hen, upp! Den ärkestereotypa 50-talshemmafrun. Inte längre bara en städkärring, vem som helst, som tar jobbet för att skrapa ihop lite pengar till livets nödtorft. Nu är hon här, och hon kan vara en han också för all del, i full blom! Experten som sätter en ära i att utföra sina arbetsuppgifter, som brinner för sitt kall, som städar med ett leende på läpparna och sprider positiv energi! Det är bara det rutiga förklädet och det perfekt ondulerade håret som fattas. För nu har vi utvecklats så långt att städstatusen kan höjas och alla kan äntligen förstå att det är skillnad på att bara städa och att städa med hjärtat. Det är fint på något sätt. Fint på något lite bakvänt vis.